Mars och april och t o m MAJ…

…har vi kommit in i nu. Jag trodde nog att jag skulle som sämst göra ett inlägg per månad, men uppenbarligen har det blivit värre än så. Troligtvis för att det finns ju så mkt att berätta från semestern på Lanzarote. Men jag försöker sammanfatta det och lägga till lite bilder så hoppas jag att mitt minne vaknar till liv även om jag läser det här om 20 år om jag lever då.

Vi var först besvikna på rummet. Min fd kollega som bor på hotellet varje gång hon är där (oftast flera ggr per år) hade fått ett mail från receptionisten att hon bokat ett av det bästa rummen åt oss. Så man kanske hade lite för höga förväntningar, trodde iaf att vi skulle ha kvällssol. Men så var icke fallet. Man kom direkt in i ett mörkt kök där även garderoberna fanns och det luktade mögel så man var lite orolig att hänga in kläderna. Ett par trappsteg upp så var det ett rum som hade både sängar och soffa och så altandörr och balkong som sällan var solig. Det var söderläge, men en stor palm skuggade i stort sett hela tiden. Jag har alltid haft ett separat sovrum då jag bokat lägenhet så det var lite trist, dessutom brukar man ju ha köket i nära anslutning till balkong eller fönster så man kan steka bacon utan att behöva ha oset kvar i hela lägenheten. Det blev inget stekt den här gången… En lampa var dessutom trasig ovanför sängen och sängarna var såklart hårda (men det var jag beredd på). Tack och lov hade jag tagit med egen kudde iaf! Första dagen var också väldigt blåsig och mulen och så hittade man ju liksom ingenstans och var allmänt sur och eländig.

Men sedan blev det bara bättre och bättre! Lärde känna omgivningen och hittade till stället där man kunde köpa nybakade frallor och annat gott till frukosten som man kunde äta framför den minimala tv:n om man bar in balkongbordet. Ett par morgnar var det varmt nog att sitta ut också! Sedan brukade det blir att smälta maten vid poolen (som tyvärr var för kall för att bada i för min del) med bok och lugn och ro. Precis som Inga sagt så var det övervägande britter och väldigt få barnfamiljer. Den veckan vi var där så fanns det väl totalt tre barn och troligtvis gamla nog att börjat skolan iaf. Förvånansvärt många singlar också som låg vid poolen i princip hela tiden.

Så när maten var smält var det dags för promenader. Väldigt trevlig liten stad och trots det karga landskapet väldigt vackert också. Rejält backigt så det var skönt att lägga sig vid poolen igen sedan och pusta ut. Så var det happy hour kl 17 och då köpte man sig två öl för 5 Euro! Framåt kvällen knatade vi ner till ”byn” och oftast letade vi reda på live musik, helst irländsk. Hittade en favoritbar som låg nära hotellet där ett par spelade varje kväll och de var väldigt bra. Tjejen spelade fiol som jag aldrig sett någon spela förut, jäklar vilket ös!!

Torsdagen tillbringade vi på en katamaran som tog oss till en strand med helt fantastiskt vatten, alldeles turkost! Det var dyrt som f-n, betalade nästan 1200, men mat och dryck ingick och så var turen helt fantastisk förstås. Jag tog mig faktiskt ett dopp trots att det bara var 19 grader i vattnet. J När vi åkte hem satt/låg vi på ett slags nät så man fick sådär lagom med salta stänk på sig. Även här övervägande britter, men några tyskar och svenskar också. Tycker det är jätteskönt att slippa en massa svenskar på semestern!

Så veckan blev bara bättre och bättre, varmare också så en dag låg vi på stranden och jag lyckades doppa mig bland vågorna. M a o var det deppigt att åka hem. Men jag längtade verkligen mycket efter Stella. Trodde inte jag skulle sakna henne så mycket. Visste dock att hon hade det jättebra hos min gamla vän Carina m sambo som på morgnarna lämnade hem henne till oss så Iréne gick ut med henne som vanligt och sedan hämtades hon upp igen på eftermiddagen. Första helgen var de i stugan dessutom så övergången av familjebyte inte blev så konkret.

Vår balkong på Apartamentos Panorama. Rum 203…

Hittade det rekommenderade Ruta 66

Ankom på S:t Patrick’s day, gott om tillfällen att se Irländsk musik live!

Frulle på sängen med balkongbordet.. inte helt nöjda..

Gamla stan

Hamnen i gamla stan

Go West!! Men det är nog snarare österut han pekar..

Blev lite mer nedförsbacke när vi gick tillbaka tack och lov!

120318_14.45

Lunch på ett ställe på Avenidan.

Den fantastiska duon på Craic’n'ceol som blev favvostället!

Så här får man se ut när man har lyckats bränna sig typ överallt… att man aldrig lär sig!

En titt på Atlanten från balkongen

På katamaranturen, underbart!

Tagg på katamaranen

Tagg spanar in ”kaptenen” och hans tappra dam. På ”nätet” på väg hem. De som befann sig längst fram blev rejält dyngsura..

På bästa italienska restaurangen. Stackars Tagg mådde så dåligt att han tvingades lämna både mat och öl.. Pallade inte en katamarandag….

Happy hour vid poolen, sista dagen…..

Plåster på såren att vara hemma igen – Stellas enorma glädjerus!

120325_15.11

… och att komma till stugan förstås! Stella återtog utkiksplatsen från sovrummet…

… och Tagg och jag firade påsk på tu man hand med massor av godsaker!

Vad har mer hänt då… JO! Superettan är igång nu och det var på marschen från Medis till Söderstadion jag fick inviga mina nya dojjor! De blev såklart väldigt smutsiga. Tyvärr nästan bara på de vita sidorna, hade önskat att de blev skitiga på de gröna sidorna eftersom det är en för ljus grön nyans. Fantastiskt nog så vann de matchen och inte nog med det – de har vunnit varenda match sedan dess och leder nu tabellen! Helt fantastiskt!

Marschen på Götgatan, mot Söderstadion!

120409_14.46

120409_15.10

Äntligen på plats! Trångt som sig bör i klacken på premiären… inte mkt man ser.

som sagt, trångt i klacken…

Travsäsongen är igång också och började bra med en seger för Exotic. Sedan har det inte gått så bra… Electra sprang ett lopp och jag tror inte ens att hon placerade sig. Sedan var båda med i kval till ett stort lopp, men ingen av dem lyckades kvala in… Men vi har varit på ”travskola” på Solvalla vilket var jättekul eftersom vi fick demonstration (hästens delar/fysik och travutrustning) på riktiga hästar vilket jag inte trott utan såg framför mig en tråkig lektionssal. Vi hade en svart (!) 10-årig valack som var helt underbart mysig. Såå tålmodig men ändå uppmärksam på oss och hade verkligen inget emot att bli klappade på och ta emot morötter. Han hade ändå tävlat i några år och sprungit in 750’, trodde f d tävlingshästar aldrig kunde bli så lugna och fina. Det trista var att det var helt sjukt väder, värsta snöstormen! Jag var en av tre som hade mest rätt på en tipsrad och tanken var att vi skulle lottat om en tandemtur, alltså att man fått sitta framför kusken i en tandemsulky. Hade varit jättekul, men det funkade helt enkelt inte i det vädret… L

Exotic efter vinsten!

På travskolan!

Jag har träffat Tilde också! Hon är fortfarande jättesnäll och jag hade henne i knät längre än jag någonsin haft en bäbis i knät. Hon är helt cool med hundar och hade inget emot pussar från Stella som var väldigt nyfiken. Jag drog t o m vagnen när vi var ute (och Siri for efter bollar och harar… J ). Hoppas jag kan ta mig dit i alla fall en gång i månaden!

Morbror Tommy, kusin Stella o moster Mimmi… kan vi kallas så? Känns märkligt…

Jag är inte så livrädd som jag ser ut. Tilde ser verkligen ut som en docka o de kan vara lite läbbiga, men Tilde är cool..

Laddin då……. tjaa, det går upp och ner… Första turen efter semestern var helt hemsk. Det blåste och jag skulle dessutom använda det nya bettet (tjockt Kimbleweckbett i mässing) och kanske det i kombination gjorde att det blev en så dålig tur. Han skyggade för allt… kastade sig hit och dit, backade, försökte vända, hoppade och allting som gjorde att jag satt som en smörklick i sadeln. Vågade inte ta i tyglarna så mycket heller pga bettet som han reagerade så negativt på.

Dagen därpå red jag tillsammans med Lova på Rut. Det blev en mycket bättre runda. Vi red i Hammersta, i skogen upp till sjön norr om (glömt vad den hette, Alsjön?) och tillbaka. Mycket trav, funkar bra med Rut eftersom hon kan trava/galoppera så samlat. Sedan är det ju trist att Laddin har så pass mkt kortare ben så stackars Rut måste ju trava vääldigt kort trav för att Laddin skall hänga med i ett acceptabelt tempo. Men hon klarar det! Är jäkligt duktigt och sjukt snygg när hon går på så kort tygel! Som en Lusitano…

Sedan var det en helgs uppehåll igen (då vi var på travskolan och även om vi inte varit det hade jag inte ridit i den snöstormen) och helgen därpå red jag tillsammans med Lova på Jerker och en vän till Lovas dotter på Rut. Det gick inte lika bra… Jerker har ett helt annat tempo så galopperna (även om de verkligen inte var många) gick i ett hiskeligt tempo och sedan var det klättring på berg och slalom i tät skog med grenar i ansiktet och skrapade knän och så lite skrapade knän också och ett par hopp över diken. L Efteråt kändes det såklart väldigt skönt att klarat av det. Laddin var fullkomligt slut! Det var jag också och eftersom alltihop tog betydligt mycket längre tid än planerat käkade vi först kl 21.30 och därefter blev inte mkt av kvällen..

Förra helgen var det långhelg och därmed två turer. Lova jobbade hela helgen så jag red ensam. På lördagen blåste det litegrann och Laddin var ju då skraj för allt. Men inte så illa som för några helger sedan. Nu var det inte så mkt skyggning och hoppande utan mer ”gå jättesakta och titta till vänster och höger hela tiden”. Så fånigt… det var också mycket folk ute som höll på i sina trädgårdar etc och det var ju jätteläbbigt tyckte Laddin! Fåren på Hammersta gård hade fått lamm dessutom och tydligen är får och lamm jätteläskiga trots att han gått tillsammans med dito hela vintern…. *suck* Men hemvägen blev mycket bättre. Helt okej tempo i alla gångarter och inte alls lika mycket som var läskigt tydligen. I måndags var jag ledig och ut på en tur igen. Denna gång i skogen, men ”genvägen”. Den är ändå 6 km och tar en timme (i vårt tempo) så jag tycker den räcker utmärkt. Gick mycket bättre igen. Lite långsam början som vanligt och mycket läskigt som skulle spanas på, men sedan blev det bättre och bättre.

Det är så underbart att det äntligen blivit vår! Hästarna har varit fullständiga lerhögar och hagen en leråker. Nu är det inte så väldigt mkt vinterpäls kvar och Laddin verkar ha rullat sig där det inte varit fullt så mycket lera och de börjar nyttja fler delar av hagen eftersom de har börjat växa gräs äntligen. Transporterna till och från hagen tar tid… jag har inte hjärta att inte låta honom smaka på allt gott gräs som växer längs vägen. Det känns jättebra att gräset kommer nu för Laddin har varit ganska mager sista tiden. Jag mååste fixa den där jäkla tandläkaren någon gång, tänk om det har med det att göra..

Vår är det också på tomten såklart (äntligen)! Det finns massor att göra… tänk om ändå helgerna kunde vara lite längre…. Tagg bygger på soldäcket. Nu är trapporna klara och ikväll skall vi faktiskt åka och köpa skärmväggar och köra ner med dem så i helgen blir nog allt klart kanske. Men vi måste hem tidigt på söndag, för då är det dags för hemmamatch igen! Vad hemskt det blir att åka ner ikväll och så måste man upp igen när det finns så mycket att göra…

Sol på altanen!

Tiden går…

.. och inget blir bloggat. Nu är det så att vi drar till Lanzarote på lördag (tänk att det ÄNTLIGEN är dags) så jag får helt enkelt fokusera på att slänga in bilder från den missade tiden. Lite ironiskt eftersom jag valde den här blogg-mallen för att den är så enkel och funkar för mkt text men är helt sjukt dålig vad gäller att hantera bilder. Bloggen är ju tänkt som en dagbok, men har jag bilderna blir det lättare att komma ihåg ändå hoppas jag. Jag var förresten och röntgade min hjärna igår och uppenbarligen såg väl läkaren att det iaf fanns något innanför skallbenet, annars hade han nog blivit mer förvånad. Hoppas nu bara att han inte såg något som inte skall vara där…

Men nu var det ju inte skriva jag skulle göra! Hinner inte!

Först har vi en bild på Tagg som renoverar gästrummet. En dag då jag kom hem från ridturen hade han släpat ut varenda pryl från rummet och påbörjat den renovering vi pratat om så länge.

120128

Så har det varit Bajenkvällen! Den kväll man är bortskämd att få se Bajen Fans hockey gå upp en division. I år var det inte lika säkert och torsk blev det också tyvärr. Vi träffade Matte och Pelle som spelar bowling i Bajen Bowling, de är kollegor till Tagg.

Första pris i Bajen Bowlings lotteri!

Tagg, Pelle och Matte

Tagg, Pelle och Matte

Tagg inte helt nöjd med spelet...

Det var en fröjd att läsa Expressens sportbilaga dagen därpå!

Sedan har det varit två turer till kloklipparproffset Karin och alla hennes fina Whippar. Första gången var det lagom bus, främst med syrran.. Stella har visat sig lite kaxig, både mot henne och mot Siri faktiskt.

Stella spanar ut genom fönstret efter att ha brottat ner syrran Thyra

Ny busomgång!

Stella visar stolt fötterna när vi kom ner till stugan på fredagen sedan!

Nyklippt...

Så har vi haft turerna hos och med Laddin. Jääklar vad pigg han är!! Har mest ridit honom ensam, (för jag har väl berättat om och lagt ut bilden på när vi var ute fem pers…?? måste kolla det). Här är ett par fula bilder tagna efter hemkomst till stallet och han vill INTE ha fram öronen och se så där fin ut som han kan. Han är verkligen underbar trots att han antingen går i slowmotion eller är icke hejdbar. Kanonbra är också att jag fått en medryttare! Pontus heter han och han kommer att rida honom en gång i veckan tillsammans med Lova. Perfekt! Han är inte rädd för någonting så jag törs knappt tänka på hur det kommer att gå till när de är ute tillsam

mans. Hoppas han inte förstör sig gammelgubben…

Laddin efter en lång skogstur.

I bakgrunden hans box som inte är riktigt lika svårmockad längre, han är alltså lite lugnare på nätterna och käkar upp allt sitt hö.

Här tillbaka efter en vacker Hammerstatur...

Det största som ändå hänt är att jag blivit moster! Mkt märkligt… stackars syrran fick utstå den frivilliga tortyren och efter mkt om och men kom då äntligen lilla Tilde Felicia Fredh! Den 12 feb (120212) kl 17.27 föddes hon,3160 vägde hon och var 50 cm. Christians mamma var fortfarande kvar (hon bor ju i Portugal, måste jag ha skrivit om..?) och även vår egen mamma kom upp! Så när vi åkte och hälsade på fick jag även träffa henne. Lilla Tilde var såklart jätteliten! Det är så märkligt med de där små. Hon hade helt underbart fina kläder! De hade hon ärvt efter sin far om jag inte minns fel. Hemvirkade från 70-talet! Nu är det ju så att Tilde är född på Danderyds sjukhus så då får man ju inse att det inte funkar att komma med grönvita presenter… man måste respektera även sina fiender…. Istället köpte vi en bok – ”Pekbok för lite fiinare barn”. Jättenyttig pekbok med fonetiskt skrift också så hon får lära sig hur man uttalar Juveeel, Champaaagne etc… Jag fick hålla henne också. Hon var tyngre än hon såg ut och det är så läskigt att hålla de små, tänk om man skulle tappa henne i golvet!! Fy så fruktansvärt…. Hon var nog skraj för mig för hon satte upp handen framför ögonen och där fick den vara till hon fick komma tillbaka till pappa igen. Hon har en väldigt stadig blick! Ganska arg kan hon se ut, men också väldigt fundersam. Inte undra på det, det lär ju vara en del nya intryck så att säga…. Nu får jag dåligt samvete när jag tänker på hur länge sedan det var vi var där… Drömde om syrran häromnatten, hoppas hon mår bra, jag bara mååste ringa! Så pinsamt dålig på att höra av mig till folk!

Den dag vi åkte och hälsade på syrran var först Stella med mig på jobbet. I det avsedda hundrummet. Lyxigt, men jäkligt trist tyckte Stella som föredrar omklädningsrummet på snickeriet.

jäääkligt tråkigt.....

Så har vi då den lilla varelsen, nya familjemedlemmen!

Tilde Felicia Fredh i sin snyggaste outfit! Tja, jag har ju inte sett hela garderoben, men tror det är svårt att toppa den här...

... avslappnad i pappa Christians trygga famn... fast hon ser ju minst sagt bestämd ut

Men lite läbbigare i tant mosters skakiga famn! Tagg är mer van, har blivit morbror 12 (!!!) gånger!!

Måste tillägga att hon var väldigt tyst och snäll!

Så har vi äntligen fått en ”ny” soffa!! Carina och Christina gjorde slag i saken och beställde en ny soffa, det tog tid att ”bygga den” tydligen för det blev en lång väntan för oss. ”Vad roligt, då får soffan komma tillbaka ner till stugan igen”, sa Carina, men NEJ! Den var ju så fin att vi bestämde att ha den i lägenheten och den gamla nedsuttna skinnsoffan får åka ner till stugan. Den må vara nedsutten med en dröm jämfört med den gamla ”stenbänken” vi haft där nere i alla år (vi räddade den från tippen då vi köpte stugan -07, det där med inredning är liksom inte vår grej… ). Den gamla stenbänken kunde äntligen få brinna upp! Det var härligt att se och det verkade Stella också tycka. Jäklar vad fort den brann upp!

Stella invigde snabbt "nya" soffan! Den är jätteskön..

Kom igen! Brinn!!

Jodå, den tog sig snabbt!

Skitkul tyckte Stella!

Cool siluett på Bells och brasan!

Sedan var det äntligen dags för Thåström på Cirkus! Kändes som en evighet sedan jag beställde plåtar. Lova kom upp tillsammans med sin jättetrevliga granne Angelica och det var kanon. När han drog igång ”Kriget med mig själv” höll jag på att svimma! När hörde man den live senast!?? Ojoj så bra!!

Thåström på Cirkus

Någon enstaka lugnare låt blev det också, men mest ett jäkla drag!!

Så det där gästrummet blev då äntligen klart! Men att ha en högblödande tik på den champagnefärgade heltäckningsmattan är inte så trevligt, så det fick bli ”speedosarna” på och så har vi dessutom en stuvbit som kan ligga ovanpå som ett bra skydd. Den lär nog ligga på permanent skulle jag gissa… Vi har förresten haft ett jäkla elände att försöka bestämma tapet. Har letat efter en 70-tals tapet och kollat gamla originaltapeter på nätet. Till sist gav vi upp och åkte till Alvik för att kolla tapeterna ”live”, de har ju sådant kanonutbud. Men inte heller där hittade vi vad vi  sökte så då beslöt jag att det fick bli en Marimekkotapet. Det var egentligen bland det första jag tänkt på, men bara sett de där blommorna med rosa inslag och det vill jag inte ha! Gult, orange, brunt och grönt var ju tanken. Men då hittade vi blommorna i mörkgrönt, matchande fönsterkarmen. De fick det bli. Sjukt dyra tyvärr, men tack och lov räckte det med två rullar. Så nu har vi vårat 70-tals rum klart. Det sängbord vi har där nu passar inte så bra har vi insett, det är från längre tillbaka i tiden så jag funderar på vad vi skall ha där istället.

                             

Nytt år och mot ljusare tider, äntligen!

Jul och nyår har varit bra! Som vanligt var familjen samlad nere i Elmedal och som vanligt var det premiär för julskinka i tunnbröd och risgrynsgröt till frukost (en frukost som brukar gå i repris så länge det finns julskinka kvar, i år blev det två skinkor). Lång promenad innan man gör sig i ordning inför  ”Kalle Anka” med kaffe, glögg och maaassa choklad och annat gott. Sedan ”Kan du vissla Johanna” i samband med dukning och framtagning av all mat. Julbord, ”Karl-Bertil” och sedan julklappsutdelningen. Jättefina julklappar också som vanligt och det blev ingen vinst på trisslotterna i år heller…..

Stella framför granen

111224

111224

Det som nytt för i år var att syrran hade tjock mage och sambo med sig samt att mammas hundar fick bo i hundpensionatet (ngt som de tack och lov inte verkade ha så mkt emot, de sprang glatt fram till dörren efter promenaderna). Detta innebar att Stella och Siri kunde vara inne utan att vi behövde parera med kompostnät etc. Det funkade bra mellan Siri och Stella, man får dock passa när det är käk i närheten för då kan Siri fräsa rejält. På nätterna kom Stella ibland på att hon delade hus med en kompis och rusade in i rummet där de sov och studsade upp i syrran och Christians säng och fick fart på Siri också, men det brukade lugna sig ganska snabbt igen.

Samling framför Kalle Anka

111224

Syrran fick bara lukta på glöggen... men verkar ju nöjd ändå...

Alla fina julklappar!

Tagg och brorsan börjar öppna paket, Christian avvaktar lite...

Men Siri var ganska uttråkad...

Tyvärr vågade vi inte gå promenaderna tillsammans med de andra hundarna för Stella blir så skraj när de skall springa över henne, så det blev promenader som vanligt med bara en hund. Men ganska många och långa promenader i bra tempo (otrolig skillnad att gå med lös eller kopplad hund). Har en sådan där intressant app där man ser hur långt man går, tid och hastighet, vilket gör att man triggas att gå lite extra långt och snabbt. Imponerande att det finns GPS-mottagning, telefonerna är totalt avstängda från omvärlden när man är i Elme. Känns taskigt mot dem som förväntar sig ngn form av god-jul-hälsning via sms och/el Facebook.

"kusinerna" softar på tv-soffan

På tisdagen tog vi en sväng ner till Älmhult och hälsade på hos Taggs ena syster och hans pappa med sambo. Återigen en massa god mat och fika! Blev också en snabbvisit hos Taggs bästa vän Tobbe och hans sambo Ullis (som är från Åseda). De har en hund som heter Sigge. Ser nästan exakt ut som en svart labbe men är Wachtel-blandning. Ullis och jag tog en liten promenad och Stella var jätteglad över att få träffa en så snäll hund, han betedde sig utmärkt! I vanlig ordning fick vi med oss jättefina julklappar från Taggs pappa och Monica… det är så pinsamt.. vi hade bara med oss en liten blomma. Känns också taskigt att aldrig vara med dem på julafton (Tagg är det tack och lov ibland), men det är så speciellt i Elmedal med de rutiner vi haft under alla år och om ngn av oss syskon inte kommer dit blir det så tomt. Nu när syrran får barn så kommer det dessutom bli att inte ens hon dyker upp varje år eftersom de såklart måste umgås med Christians släkt som inte heller är stor (verkligen inte, han är enda barnet t ex). Brorsan brukar oftast komma ensam också. Mormor var alltid med oss eftersom det var barnfritt och hon då hade en chans att uppfatta vad folk pratade om (hon hörde väldigt dåligt), men dessvärre finns hon inte längre med oss, inte fysiskt iaf (jag lade en röd ros på hennes grav innan vi åkte hem, får väl ses som en julklapp av enklaste slag).
På onsdagen åkte vi upp till stugan igen. Givetvis käkade vi julbord igen!

Syrran har fått en porslinshund som fick följa med oss upp! Såg lite märkligt ut...

Stella nöjd över att vara tillbaka i stugan, här med sin "rökrock" framför brasan

Torsdagen var hemskt blåsig och jag kom iväg till Laddin senare än planerat. Trots detta gav vi oss iväg på en skogstur.. Lova red orädda Rut och Laddin och jag hängde på så gott vi kunde. Pga nedfallna träd kunde man inte alltid följa de stigar som (knappt) finns och jag är tacksam att Lova hade reflexväst, annars hade vi nog gått vilse bland de svajande och gnisslande träden, det hann bli väldigt mörkt. Fy, lite läskigt… Väl hemma i värmen igen så blev det julmat såklart!

På fredagen hängde Tagg med till Ullevi för att han skulle rida! Han har fått ärva ett par cowboyboots från sin morbror som han ända sedan han var barn har varit imponerad av (både morbrorn och dojjorna). Så med dem på sig tillsammans med jägarbrallor som har lite skinn i rumpan var han så redo han kunde bli. Jag tyckte att Jerker skulle passa bäst eftersom han är störst och mindre het än Rut, dock mer skrajsen så det kan bli lite ”rädd-ryck” ibland. Eftersom hästarna var som lerhögar tog vi med oss borstar ut i hagen och ryktade där. Lova gjorde oss sällskap och när det värsta var borta tog vi in dem. Lova instruerade Tagg och han t o m ryktade hovarna. Efter lite pyssel med westernsadeln etc, så tog vi ut dem och Tagg kom upp ganska smidigt tyckte jag. Så red vi iväg. Det blev en lång runda, visserligen nästan bara i skritt för kallblodens del, mestadels skog, men även lite öppet och så korsning av 70-väg två ggr och Tagg fick vetskapen att Jerker inte är helt trafiksäker… Tyckte lite synd om honom men allt gick jättebra! Tagg var ganska nöjd efteråt och sa att han inte alls hade ngn träningsvärk, men den dök upp dagen därpå och framåt kan man lugnt säga, då var han inte så kaxig..  Jag hoppas i alla fall att han vill vara med fler gånger.
Så blev det nyårsafton och vi åkte upp till lägenheten som vi inte varit i på över en vecka. Innan dess påbörjade vi en köttgryta som vi hade med oss upp och fortsatte tillaga och sedan följde den med upp till syrran och Christian (och Siri) i Gribbylund. Där åkte grytan på spisen en tredje gång och vi kunde låta den bli klar för att serveras som huvudrätt i nyårsmiddagen. Vänner tillika grannar kom över också tillsammans med en liten tvåmånaders dotter. De gjorde fantastiskt god förrätt! Västerbottenvåfflor med créme fraiche, rödlök och löjrom…. *muums* Tack för det tipset! Efterrätten stod givetvis syrran för! Någon form av bananasplit måste det ha varit, jääkligt gott iaf (synd bara att Gustav inte gillar bananer… ) Bland det viktigaste var ju att hundarna inte skulle vara skraja för raketerna och tack och lov gick det jättebra! Vid tolvslaget låg Stella bakom min rygg i soffan och sov. Hon var lite fundersam när hon var ute och pinkade, men rädd blev hon aldrig. UNDERBART!  Skönt att sedan krypa ner i sköna sängar i ett fint gästrum med egen toalett, vilken lyx! På tal om lyx så fick vi sedan en fantastisk frukost efter att ha sovit ut ordentligt. Innan vi åkte hem tog vi också en promenad i omgivningarna som är helt fantastiska. T o m en hästhage precis intill och så såg man en 4-H-gård tvärs över sjön, på gångavstånd alltså.

111231

värdparet

Fy vad jag vill bo i hus… Har börjat kolla hus på hemnet och det finns massor av fina, men de ligger ju så jäkla långt bort! Nåja, så länge Laddin får bo hos Lova så finns det inte på kartan att sälja stugan. Tyvärr är han hopplös med att gå runt, runt i boxen på nätterna vilket gör att det tar en evighet att mocka hos honom. Jag mockar de gånger jag är där nu och det tar minst en timme! Är rädd att Lova kanske inte har tid att ha honom kvar. Det vore hemskt…. :´-(  Efter nyår har jag bara ridit två ggr. När jag varit där har det varit för halt helt enkelt… Bara mockningen, lunchutdelning och ryktning i hagen. Fåren är med och tar sig mer än gärna lite tuggor av allt gott hö. En av tackorna har fått ett lite lamm redan. Såååå otroligt söt! Har aldrig sett sådan färg. Hans mamma var väldigt beskyddande och jag var rejält orolig att jag skulle få en arg fårskalle i baken!

Lillkillen tittar ut

nyfiken på ryktborstarna

Köpte förresten en vit rya till köket också när vi var iväg och köpte madrasskydd inför kommande löp. Impuls kanske men jag trodde att nu när vi inte har grisarna längre kan man ha en vit matta under köksbordet för vi använder det nästan aldrig. Dock var mattan längre än vi trodde så Stella uppskattade det såklart. Slipper hon sitta på kalla golvet då hon väntar på sin mat (eller att den befintliga maten skall innehålla mer köttbullar)…

120117

120117

Ett par lite ovanligare helger

OJ! Upptäckte först nu att jag missat att publicera den här posten! Nu borde det varit en jul- och nyårsblogg, men eftersom jag väntar på några bilder fr nyår har jag avvaktat. Men då kommer den här så länge. Den är skriven den 20 dec! Sorry…..

Förra fredagen började med att Exotic vann en s k lunchdubbel! Sedan var det som vanligt att vi åkte ner till stugan efter jobbet och eldade i brasan och käkade varma mackor. Men på lördagen gick jag upp lite tidigare än vanligt och körde till Ullevi efter frullen. Jag hade lovat att för en gångs skull ta hand om mockningen. Det är tyvärr så att Laddin blir väldigt nervös när han står i sin box eftersom de andra har sin lösdrift en spilta bort och de har också möjlighet att gå ut om så önskas (vilket gör att det är väldigt lättmockat i den stora boxen). Laddin äter inte upp sitt hö och han går runt i en volt vilket gör att det blir svårt att mocka rent.  Det tog alltså en stund att mocka… Kallbloden kom fram och kollade om de fick gå in och käka lite hö kanske. Laddin däremot gick väldigt långt bort från de andra. Jag gick in i hagen med piggborsten och grimma.  Jerker och Rut ville vara med på ett hörn så det var inte helt enkelt att leda iväg honom och jag insåg att det nog skulle bli svårt att få in honom via baksidan av stallet. Jag gick istället ut genom en grind längre upp. Det gick jättebra trots många trådar och elen på. Men när vi kom in i stallet blev han jättestressad! Dörren på baksidan var öppen och där stod Jerker och spanade på oss. Jag band upp Laddin i tomma spiltan mellan lösdriftboxen och hans egen box. Det var inte helt lätt, han ville inte stå där. Jag provade att stänga dörren på baksidan men då blev det värre och han gnäggade hjärtskärande! Öppnade igen och bestämde att jag inte skulle rida utan målet var att få honom torr och lugn (jag hade inte så mkt tid eftersom vi var tvungna att åka upp t stan). På med täcket och så stod jag länge och småpratade samtidigt som jag redde ut manen som tovat ihop sig rejält. När jag sedan släppte ut honom var han lugn och torr så det kändes okej även om det var synd att inte rida eftersom det nu kommer ta lång tid innan jag kan göra det. Många äpplen blev det också! Både för honom och kallbloden…

Sedan var det bråttom tillbaka till stugan och så packa in oss i bilen och köra hem. In i duschen och så drog vi i väg till Sara och Karin. Där var det Karins födelsedagskalas med många trevliga människor och massor av godsaker att äta och även dricka (hemgjord glögg t ex.. J ). Verkligen trivsamt och mysigt! Värdparet hade ganska fullt upp med att ta hand om de små, man hann inte prata med dem så mycket. Lillkillen verkade oväntat nöjd och charmade med värsta leendet trots så mkt folk och ganska hög ljudnivå som det blir när många människor träffas och pratar. Lilla tjejen var både glad och ledsen och kunde nog inte riktigt bestämma vad hon skulle tycka om tillställningen. Jag tror de var väldigt trötta men trots det var det inte hel lätt att få dem att somna. Jag tycker synd om mig själv eftersom Tagg varit på ”snarkutredning” och det har bevisats att han snarkar 90% av natten, inte konstigt man sover dåligt… Men de med små barn… då inser man att man inte borde klaga. Värst måste det vara att inte få sova länge på helgerna! Fast helger förresten….. de är ju lediga jättelänge, så varje dag är som en helg.. Så helt synd om dem är det inte. Det är dessutom självförvållat!  ;-) Kvällen gick i vanlig ordning alldeles för fort och när det var dags att bege sig hemåt var vi så duktiga att vi gick till pendeln och tog den hem istället för at ta en taxi. Kändes bra med tanke på att det är minst sagt skralt i kassan nu!

Så kom söndagen och då var det tänkt att gå till ”Stora Stockholm” eller vad det nu heter nu för tiden. I alla fall sveriges största hundutställning på mässan. Men med tanke på hur lite pengar man har så kändes det ändå som vi kunde stå över det i år och istället ställa upp och vara hundvakter till Siri så syrran skulle kunna få gå. Hon skulle dessutom gå tillsammans med min kära kusin så det kändes viktigt att de fick tid tillsammans. Min kusin har funderat och förberett sig länge och till sommaren blir det nog en liten Lagotto för henne och hennes sambo. Så roligt! Jag har alltid sett henne som en typisk kattmänniska, men det kommer säkert fungera med hund också, hon är en genuin djurvän!

Så, då kom alltså Siri hem till oss. Jag trodde hon skulle gå runt och pipa, men det gick jättebra! Stella var överlycklig och ville helst ligga PÅ henne som vanligt. Vi plockade undan allt som kunde vara föremål för att vakta och det gick bra, inga utfall. Lite bus, men inte så mkt som jag trodde. De sov och var lika slappa som Tagg och jag i våra soffgropar, typisk söndag alltså. En promenad hann vi i alla fall med och precis när vi nästan var hemma kom syrran och kusinen så det var perfekt timing. Sedan blev det en trevlig fika (vilken tur att vi hade hembakade lussekatter ) innan de drog.

Trivsamt i soffgropen med Siri på besök

På promenad

Så var det nuvarande helg och då var det dags att bli bjuden på julbord med Taggs jobb! Han har en generös chef (utom vad gäller löneförhöjningar tycker jag….) som brukar bjuda med respektive på deras julbord. Har varit allt från Vadstena kloster, Ekolsunds slott och finlandsbåt. I år var det Säby säteri (http://www.sejour.se/saby-sateri/jultider ). Carina och Christina skulle vara hundvakter precis som de var förra året (men då var vi på ett ställe i Gamla stan och det var ingen övernattning). Vi hade bråttom och åkte innan de kommit hem så Carina hämtade henne själv. Jag var lite av en hönsmamma och oroade mig för hur det skulle gå för Stella att sova borta första gången (ja, utan oss alltså). Utställningsburen, dyna, filt, aktiveringsbrädan, käk, leksaksdjur, påsar, godis, ja, det mesta var nedpackat. Julbordet var väldigt trevligt! Han har så trevliga kollegor! Träffades i magasinet och sedan var det mysigt julbord i herrgården. Rummet var litet och charmigt i västra flygeln, gammalt hus. I östra spökade det visst, så vi hade tur.

Tagg nöjd

Utsikten från det lilla rummet gav ingen direkt julstämning...

Efter en väldigt god frukost i det vackra huset så åkte vi tillbaka till Årsta och hem till Carina och Christina. Stella var jätteglad när vi kom, allt hade gått jättebra! Efter fika och mycket prat åkte vi hem och Stella var hur trött som helst och orkade knappt vara skraj för dammsugaren. För städade gjorde vi faktiskt! Skönt! Men sedan har jag mest spelat Sims 3 resten av helgen.  :*-)

Vääldigt trött hund

men när vi började städa satte hon sig i soffan och kollade tv!

..och Tagg han dammsög.. med tjusigt uppvikta brallor!

Igår dök oväntat min kollega Johan upp! Jag trodde inte han skulle komma in mellan USA-resan och färden upp till Bollnäs där han firar jul. Han kom in för att lämna mina dojjor!! Så äntligen, efter år av längtan har jag fått mina specialdesignade Converse tack vara de tre kollegorna Manuela (som betalade med sitt amerikanska kreditkort), Shelly (som tog emot dem på Dayton-kontoret) och Johan (som tog med sig dem hem). De har rätt storlek och texten är rättstavad! Färgen är liite i ljusaste laget, men ändå nära och de blir bättre med tiden, nya Converse är aldrig så snygga, ungefär som jeans.

äntligen på

kommer passa bra i marschen till söderstadion i april!

Ett par arbetsdagar kvar. På torsdag bär det av till stugan och fredag morgon till småland. Jag hoppas det kommer att gå bra med hundarna och all mat. Det har tydligen byggts en grind mellan tv-rum och kök så alla hundar kan vara inomhus samtidigt iaf. Synd man alltid skall vara så larvigt orolig att något skall hända. Jag tror vi åker tillbaka till stugan redan på onsdagen tyvärr. Men jag behöver några dagar att hinna träffa Laddin! Lova ringde nyss och nu går han i alla fall frivilligt och raskt in i sin box och han äter sitt hö. Skönt! Lova har förresten hämtat hem en liten valp igen! En pytteliten tik som är blandras mellan en sådan där Prazsky krysarik (s k Tjeckisk råtthund) och Chihuahua. Samma mamma som hennes älskade Roxy som dessvärre gick bort alldeles för tidigt. Ser fram emot att få se henne, men jag kommer också lida och bli fruktansvärt avundsjuk! Även om jag helst skulle vilja ha en Pappis el Whippet om jag fick bestämma.

December

Det verkar som att jag numera kan ha gällande månad som rubrik för mina blogginlägg, så sällan blir det av. Man borde ha mer tid den här trista årstiden tycker man,  det är ju inte så mkt som händer, men å andra sidan desto mindre att skriva om. Dessutom är jag tillbaka i ”Sims-träsket”. :*-)

Igår hände det i alla fall något ovanligt! Jag kom hem före Tagg eftersom jag nyttjade vår suveräna friskvårdstimme vilket innebär att jag kunde åka hem kl fyra. Jag och Stella tog en lång promenad tidsmässigt men den blev inte så lång som den borde varit pga en jäkla halka! Har skaffat en app där man ser hur långt man gått på hur lång tid och även hur mkt (eller få snarare) kalorier man bränt. Blev inte många igår tyvärr…. Hursomhelst; när jag kom tillbaka t lägenheten var Tagg hemma och till min stora förvåning luktade det inte bacon ända ut i trappuppgången som det brukar, utan det luktade fantastiskt gott! Tidigare på jobbet hade jag druckit ett nytt te som heter ”Rimfrost” och som smakar typ, kanel, apelsin, pepparkaka och saffran. När jag sedan käkade clementin och lade skal i samma papperskorg så luktade det glögg. Mums!  Så när jag kom hem till denna lukt tänkte jag att det kanske är min duffel el mitt hår som dragit åt sig lukten under dagen, MEN det visade sig att det var Tagg som bakade lussekatter! Så senare på kvällen blev det varm lussekatt och kall mjölk till kvällens Simsspelande. När hände det senast!? Har aldrig hänt faktiskt (lussekatt, mjölk och Sims i kombination alltså). Han är bara bäst!!

bagaren med spännande ljudbok i öronen men full koncentration!

börjar få in snitsen

konstverk...

..och det fantastiskt goda resultatet...

Samvaron med Laddin har faktiskt fungerat riktigt bra på sista tiden! Har aldrig haft med mig spöet igen (kanske räckte att jag bara visade honom den där gången), han har varit framåt och förvånansvärt modig även då vi ridit i kraftig blåst. I helgen var Lova med också och då blev det såklart en lite mer ”avancerad” tur. Hon red Jerker och hade Rut som handhäst. Eftersom det blåste så mycket tog vi en skogsrunda. Det blev en rejäl runda! Det var en hel del skogsmaskinspår med gegga och mkt instabila kanter, grenar, sly, rötter, stenar. Dessutom väldigt kuperat… Laddin var superpeppad hela vägen och när Lova skrittade var det kort trav som gällde och när hon travade var det ökad trav/galopp som gällde. Att han orkade! I skogen ville han förstås också trava för att hinna med och detta gjorde han även i de värsta nedförsbackarna i den värsta terrängen. Jag ville såklart ge honom långa tyglar så han kunde se var han satte fötterna och även hålla balansen, men då satte han iväg i trav.. Det blev väl lite si och så och jag hade fullt sjå med att hålla balansen och ibland ta tag i manen då det blev små hopp över grenar o dyl. *pust* Sista biten hem gick det dock långsamt, kanske han var lika slut i benen som jag… Behöver väl inte nämna vilken träningsvärk jag haft! När vi var hemma så var de väldigt svettiga och vi torkade så gott det gick men insåg att vi behövde svettäcken på dem en stund ute i hagen.

När vi släppt ut dem så gick vi för att fixa två avbrutna staketstolpar. Lova släpade på slägga och spett och jag bar stolpar. Jag fick sedan också springa tillbaka till fårhuset efter balsnören. När jag gick in där så gick fåren också in och jag hade baggen med sina värstinghorn (Gute) väldigt nära bakom mig…. Men det gick bra och jag skyndade tillbaka till Lova. Dumt nog hade vi inte stängt av elen så vi hade lite problem med alla trådar (det är fyra trådar så inte fåren tar sig ut). Den andra stolpen var såklart allra längst ner i hagen och där lossnade alla trådar och det var inte lätt att med släggan försöka peta in dem igen. Under tiden vi pysslade med det här började det hagla och regna rejält och vi var dyngsura då vi var tillbaka vid stallet. Där stod hästarna med sina fleecetäcken…. De var ju minst sagt blötare än när vi tog ut dem! Deras regntäcken var nere i ett pumphus vid sommarhagen. Det var bara att sätta sig i bilen och hämta upp dem och vi lyckades få på dem också trots hästarna saknade grimmor.  När jag väl var hemma den kvällen önskar jag verkligen att vi hade kostat på oss en gryta vilket vi ofta gör på lördagarna. Men jag hade köpt lussekatter (dock inte hembakade.. ) och pepparkakor och så lite hett kaffe till det var inte fel (men inte ens glögg hade vi hemma…L ), det tog någon timme innan man fått upp värmen. Undrar när hästarna fick upp värmen? Laddin hostar ibland. Han har ända sedan i somras fått hostattacker vid första trav- och/el galoppen , men i lördags hostade han redan när jag ledde upp honom till stallet! Hoppas verkligen inte det är något allvarligt. Han är inte snorig och han är ju minst sagt pigg! Måste googla på det..

De går nu i hagen bakom stallet tillsammans med fåren och på nätterna är de inne. Problemet är att Laddin inte kopplar av i sin box eftersom Jerker och Rut går på lösdrift med bakdörren öppen så de går ut tidigt och han blir kvar ensam i stallet. Lova funderar på att låta honom gå med Jerker istället och ha Rut i boxen. Vi får se hur det går, det är ju nytt för dem att stå inne.

När Laddin kom ut i hagen rullade han sig och blev så här snygg...

Stora Jerker

... och rutiga Rut

.. och finaste Laddin!

... som äntligen börjar få lång man som fladdrar i blåsten!

Vad har mer hänt då?? Vi har haft vinterfest på jobbet och det var massor god av god mat och dryck. Överraskande och roligt var det att hösta chefen på bolaget jag jobbar på samt vår VD (för alla systerbolagen) var DJ:s! Väldigt proffsigt också. Dansgolvet var väl trots det inte så jättefullproppat utan folk var utspridda lite här och där (vi har stora, avlånga lokaler så folk kan lätt ”försvinna”). Poppis var pingis, dart och guitar hero. Jag satt mest och pratade om trav med en kille från Kalmar som själv haft travhästar. Dessutom fick jag pris (två sittvärmedynor, perfekt på bandyn) för årets kommentar… det var när vi hade hjärt-och lungräddning och fick lära oss att man skall trycka mittemellan bröstvårtorna. – Men om det är en med hängpattar då!? undrade jag och det var tydligen roligare än jag tänkt…  Återigen blev jag påmind om hur svag jag är i armarna eftersom jag hade väldiga problem att få den där dockan att ”klicka” som det skulle göra när man tryckte tillräckligt hårt.

De DJ:ande cheferna! Henrik fyllde dessutom 40 år samma dag.... bra timing!

Drag även i "lekrummet"....

Sedan har nu syrran och hennes sambo flyttat till huset i Gribbylund (långt uppe norr). Vi var där och hälsade på i tisdags och man blir ju grymt avundsjuk! Så underbart för dem att slippa lägenhet! Inte minst för Siri som nu har en tomt att vara lös på precis utanför dörren (den behöver dock hägnas in, den stora häcken verkar inte stoppa henne helt och hållet). Väldigt välplanerat och fräscht för sin ålder och med tanke på att en äldre dam bott där. Underbart stort kök och vilken altan mm mm! Bara att gratulera! Förutom läget då förstås…. Nu när de kommer att stanna där och inte börjar planera flytt direkt så tror jag Siri kommer känna sig trygg och kunna lämnas hemma efter en tid. Det funkade bra mellan Stella och Siri. Stella var ömsom överlycklig och ömsom skraj, men hade bra ställen att gömma sig på när de började gå vilt till. Ute fanns mkt buskar och inomhus var sängen en bra plats att krypa in under utan att Siri kunde komma efter. Vi bjöds på otroligt goda tacos och i samband med måltiden gjorde Siri ett utfall mot Stella, men det lät värre än det var. Vi planerar nu att vi skall vara där på nyårsafton. Syrran är då ensam nästan hela kvällen eftersom Christian jobbar. Han börjar dessutom redan kl 8 på nyårsdagen så när han väl kommer hem kan han inte vara uppe så länge. Tycker synd om syrran som skall sitta där ensam med Siri och en tjock mage och det är bra om Stella och Siri får ses och vi dessutom sover över. Om det funkar skall syrran ha Stella då vi åker till Lanzarote, men vi får ju se hur det går med lilla dottern också (för det blir en tjej). Det är nog mer jobb än syrran tror och att då också ha en ”gästhund” en hel vecka vete sjutton om det kommer att funka. Nåja, det är ett senare bekymmer. Vad gäller nyår så finns det en liten hake. Om det visar sig att Siri är rädd för smällare och raketer så åker vi nog inte dit. Vi vill inte att Stella smittas för som det är nu bryr hon sig inte alls varken om åska el raketer. Min vän Sara kan tänka sig att åka med hela familjen ner till vår stuga om det blir så att vi inte kan hålla syrran sällskap. Men eftersom vi inte kan avgöra hur rädd Siri är förrän nära inpå nyår kan det bli som förra året, att vi blir ensamma. Kan inte gärna räkna med att Sara och Karin skall vänta in i det sista med planeringen… Men då blir det mindre att grejja med och då skulle jag nog hinna till Laddin en sväng, så det skulle vara okej det också!

Siri spanar ut över det stora köket

Stella har långa klor nu.. vi filar allt vi kan och Tagg har lyckats klippa några millimeter också. Men det är inte i närheten så väl gjort som när Karin gör det. Vad som orsakar att vi inte kan åka dit är att mormor Hera skadat sig då hon blev omkullkastad av en hund! Nu visar det sig att två kotor åkt isär och ryggen är nästan av!! Hon har opererats och behöver månader av rehab och måste vara i stillhet. Att då få besök av en studsande Stella är inte så lämpligt så vi får försöka klara oss ändå. Stackars lilla Hera.. den snälla gamla damen, hur f-n kan en hund ge sig på henne! Blir så förbannad när sådant händer och tänker alltid på lilla Camille som dog i min famn efter att ha blivit biten av en mkt störd Schäfer. Fy fan, glömmer det aldrig och det är jättejobbigt varje gång man blir påmind. Det kan ju iofs handla om en hund som inte menade ngt illa utan råkade springa omkull henne av bara farten, är ju inte ovanligt. Men hon måste haft riktig otur ändå..  Hoppas verkligen det kommer att gå bra med henne nu och att hon kan bli återställd och framförallt slippa smärta.

Fy så mörkt det är nu… värre än någonsin att komma upp ur sängen… Stella är som död när man sätter på halsbandet på morgnarna. Ibland är det svårt att hitta henne i mörkret. Oftast är hon kvar i sängen och efter lite letande ser man en näsa som sticker ut i bästa fall. Då känns det såå hemskt att släpa ut henne i kylan. Det blir inga långa morgonrastningar just nu….

inte alltid lätt att hitta i mörkret....

November…

…Fy vilken tråkig och meningslös månad…

Vad gör man egentligen? Jaa, ungefär samma sak varje dag. Köar fram och tillbaka till jobbet. Åkte kommunalt en gång och höll på att bli tokig, så nu är det Toyan som gäller utan att jag bryr mig om att grubbla allt för mkt över det.  Men visst kan jag känna att jag går miste om de där små promenaderna det ändå blir när man åker kommunalt. Men vad kan det vara… två minuter till pendeln, ca 5-15 minuter från pendeln till blå linje beroende på om man har remsa eller inte (ja, det förbannade köandet kan ju inte räknas förresten) och så ca 5 minuter från Stadshagen till jobbet. Den tiden borde jag lätt kunna ta igen när jag kommer hem ca en kvart tidigare än om jag åker kommunalt.  Jaha, sedan jobbar man och så kör man hem i mörkret, helst efter kl 17.30 då trängselavgiften går ner till 15 spänn… Väl hemma går man förhoppningsvis en promenad med eller utan Stella.

Tråkigt nog är det mkt mer effektivt att gå utan henne och eftersom hon inte har promenader som högsta prio på ”att-vilja-göra-listan” den här årstiden känner jag mig inte allt för elak att lämna henne hos husse där hon verkar trivas allra bäst. De dagar hon är med honom är hon vääldigt trött, då har hon också fått vara ute i skogen lös på hans lunch vilket känns underbart bra. Tisd-torsd är det svårt att nå upp till det där med att hon måste få springa lös en gång per dag. Det är så mörkt nere på ängarna så det är nästan omöjligt att urskilja om de alldeles för tama rådjuren står och glor någonstans. Tagg är hemma tidigare än jag och om det inte kryllar med andra hundar och människor så kan han släppa henne en liten stund iaf. Hon är verkligen en husse-hund… Tisd-torsd då jag rastar henne på morgonen och sedan lämnar henne ensam till dagmatte kommer (som hon också verkar föredra med tanke på hur mkt hon drar i kopplet för att komma till hennes port när vi går vår lilla runda på morgonen) är hon huur morgontrött som helst och man får knappt på henne halsbandet för huvudet ligger så tungt i sängen och när man säger ”gå ut och gåå!” reagerar hon knappt. Men de morgnar det är husse som sätter på halsbandet (strax före sex på morgonen) hoppar hon i sängen och blir busig direkt (ja, inte alltid, men det händer faktiskt mer och mer ofta). Det är jätteskönt att hon trivs att vara där! J

Nåja, efter promenaden måste jag lägga mig på golvet och klänga på den där pilatesbollen…. Höften är inte alls bra trots den läbbiga sprutan jag fick hos ortopeden som min naprapat skickade mig till. Var såå jäkla skraj när jag skulle dit… Bara tanken på att klä av sig inför en ortoped som tydligen är väldigt känd i de där kretsarna, föreläser inför läkare och är privat tränare/ortoped till elitidrottsmänniskor och annat som är långt ifrån min verklighet. Att sedan få en spruta rätt in i en slemsäck (bläää vilket äckligt ord) sänkte ju knappast pulsen. Bara att kliva in på ett poppis gym på Regeringsgatan var otäckt. MEN, det gick mkt bättre än väntat när jag väl hittade dit. Slapp klä av mig och sprutan gjorde faktiskt inte ondare än de akupunkturnålar som Maria sticker mig med när jag är där (min ”nygamla” naprapat alltså).  Jag har käkat penicillin också + den där kortisonsprutan men är inte bra, dock bättre tack och lov (kan tack och lov promenera igen). Så det är träning som gäller och om några veckor skall jag tillbaka till Maria och bli misshandlad av något de kallar ”stötmaskinen” som tydligen skall göra ännu ondare än när hon kör armbågen i höften/arslet med hela sin tyngd…

Jaja, tappar tråden som vanligt… efter kravlandet på bollen är det mikromat i soffgropen som gäller och ofta blir det Sims nu igen (har mina perioder).  Kl 22 är det hög tid att lägga sig. Så blir det oftast dålig sömn pga ond höft, Stellatassar i sidan och ett snarkande i varierande volym.

Helgerna då.. jaa, även de väldigt lika varandra. Till en mkt kall stuga på fredagen, elda brasa och sitta under yllefiltar och läsa/kolla tv. Glöggen har anlänt till stugan också nu och det värmer gott, nya smaken är inte tokig alls! Maten blir fixad väldigt sent och då är det risk att man blir uppe lite för sent också. Lördagen stor frulle som man sedan måste ligga på soffan och smälta tills det är dags att åka till Laddin och ta en tur med el utan sällskap. Jag har faktiskt köpt ett spö! Första turen med detta ”hjälpmedel” (som jag aldrig trodde man behövde till en arab) var det värsta farten på honom trots att vi red ensamma, kanske det räckte att han såg att jag hade det med mig. Det blir ju mörkt så jäkla tidigt att man är hemma igen ca 16 och då är det inte mkt att göra utomhus iaf. Då kan det passa att börja göra en god köttgryta som är en av de få fördelarna med höst/vinter och tända massor med värmeljus vilket är lite mysigt. Förra helgen började vi spela spel igen vilket vi varit dåliga på. Blev Bondespelet och det blir fortsättning på det i helgen eftersom vi inte blev klara. Söndagarna blir det vila på soffan efter frukosten igen och nu har jag fastnat i en ny serie som då går i repris – ”Från Lark Rise till Candleford”. Brittiskt såklart men lite äldre miljö än Aidensfield , sent 1800-tal tror jag. Passar utmärkt att smälta maten till och sedan brukar vi försöka komma iväg på en lång promenad som är ca 1,5h faktiskt. Har vi gått den långa promenaden unnar vi oss pizza när vi kommer hem till soffgropen och sedan avslutas söndagen med ostbågar till ngt mer el mindre bra på tv (eller något intressant i datorn).

En tur då Lovas dotter följde med på Rut (som är skymd tyvärr). Lova förbereder sig för att klättra upp på Jerker...

Tillbaka i hagen, så mörkt så tidigt....

En annan dag en tur på egen hand, på en PIGG Laddin!

sedan gott rödvin till god köttgryta (som redan var uppäten då mobilen kom fram...)

Helgen som var skiljde sig något – då stannade vi hemma på fredagen och gick på bandy. Trist första halvlek, Kalix gjorde två mål och ”klacken” var obefintlig…. Men i andra blev det bättring både på plan och läktaren (glöggen hade troligtvis börjat verka och dessutom är väl de flesta inne i Zinkentältet i halvlek och får i sig något stärkande) och Bajen vann med 6-2! Men på lördagen åkte vi ändå ner. Skönt att komma dit när det fortfarande var ljust så brasan hann värma upp en del medan man var ute. Jag åkte inte till Laddin tyvärr… men fick bra saker gjort på tomten. Har slängt på en massa hästskit som vintertäckning. Tanken var att det skulle vara lite hårt i backen och att skiten skulle frysa och ligga lite ”fluffigt”, men på söndagen regnade det så det blev precis motsatt effekt, hoppas det hjälper mer än det stjälper iaf. Det är tanken att det skall vara skyddande nu på vintern och sedan bli lagom lättsam gödning på vårkanten.

För övrigt har jag äntligen köpt mig en smartphone så jag vågar plåta bland folk och kan prata ”appar” , jag har färgat håret mörkare (så här mörk har jag aldrig varit, ungefär samma färg som när håret är väldigt skitigt och fett), Exotic har sprungit en gång förra veckan (4:a kom hon) och skall springa imorgon onsdag igen och Electra skall springa i Gävle på söndag.

Tagg har såklart varit i farten och byggt igen, den här gången ett vedställ! Här är före...

.. och efter! Tagit då det blivit mörkt ute så det ser mörkare ut än vad det är. Det är mahogny, jättefint!

Mina dojjor har förresten anlänt till kontoret i Dayton nu!! Min kollega som var så jäkla snäll och betalade ordern för mig (då det visade sig att det inte gick att betala med ett svenskt kreditkort), var över på USA-kontoret förra veckan, åkte hem i lördags och två dagar senare kom paketet. Har en annan kollega som åker över i mitten av december. Han har lovat att ta dem. Tack och lov för folk som ställer upp!! Som den pessimist jag är så tänker jag nu att det lär väl vara fel på dem på ett eller annat sätt och om de ändå skulle vara perfekta går de nog sönder första gången jag använder dem…. *suck*

Men det är väl bara det som hänt den här trista månaden. Allhelgonahelgen var förresten extra jobbig. Fy vad jag är ledsen att Ayla inte finns mer, jag saknar henne så mkt och den där helgen blev jag extra påmind då vi tog fram hennes urna och tände ljus både vid den, Ninja o Kossans gravar + vid Järnas kyrka där Björn (min biologiske far) har sin minneslund. Alla dessa ljus, så vackert men så väldigt sorgligt….

Kossan och Ninjas gravar...

... Lilla Blå...

Överjärna kyrka..

... där Björn har sin minneslund.

På torsdag skall vi ha vinterfest på jobbet (istället för julbord) och nästa vecka är det utgång med fd kollegor på tisd och nuvarande kollegor på onsd. Huur skall man orka det?? Det går bra för Bajen i hockey iaf! Men nähä, nu måste jag passa på att busa med Stella som det är full fart på ikväll! Sims får vänta….

Händelserik vecka…

Veckan fortsatte bra! På tisdagskvällen var vi på besök hos Karin och alla hundarna. Rosa gillar inte att Stella härjar och gjorde sitt bästa för att upplysa henne om det. Klorna klipptes, Stella hässjade och fällde så mkt hår att Karins mörka byxor blev beige! Såå skönt att klorna ser ut så man slipper skämmas igen. Nu skall det filas (som man alltid säger att man skall göra varenda kväll, men det blir liksom inte så). Filningen går faktiskt bättre förresten.

Lite bordsträning blev det också och det gick bra. Alla fick vara med och träna… Thyra gillar bordet så mkt att hon hoppar upp på det helt självmant. Bra att Stella ser det, man kan alltid hoppas att det har en positiv inverkan.

Hjäälp! Lönlöst sprattlande....

Thyra och jag hade pusskalas under tiden...

Ordningsvakten vackra Rosa kopplar av för en stund...

Fina mormor Hera ligger på sin divan..

Dags för bordsträning...

Thyra ville såklart vara med! Hoppar upp självmant...

... även mormor fick träning ("been there, done that" sa Hera)

Ursöta Lukas måste såklart också förevigas. Har aldrig sett en Whippet med så snälla ögon! Rosa är med och håller koll att alla sköter sig...

Sedan var det övertid onsd och torsd och träningen (stretchandet) blev lidande för att inte tala om promenaderna. Jag satt en liten stund på cykeln och gjorde lite pilatessprattel men annars var det inte mkt. Men märkte att höften faktiskt började bli något bättre! Kanske det varit lite väl mkt stretchande och onda promenader? Vem vet??

På fredagen hängde jag på låset kl tio på ticnets hemsida…. Prick tio kom jag in och kunde boka plåtar till Thåström i februari. Lova hade bett mig om det här eftersom hon då var på väg upp till Bergslagen och inte själv kunde göra det. Fyra plåtar bokade jag (till Lovas vän Angelica, Tagg och mig). Nöjd och belåten och lättad att de inte hunnit sälja slut. DÅ slår det mig att jag aldrig valde datum!!! Mkt riktigt, jag hade gått in på fel dag och bokat på söndagen men det var bara på måndagen som Lova hade möjlighet att gå!!! Försökte få tag på Lova och höra om hon verkligen inte kunde på söndagen men fick inte tag i henne så jag kunde inte göra annat än göra en ny bokning. Så det blev fyra plåtar även på måndagen… 1700kr x 2…. Jag hoppas jag kan sälja plåtarna, men tänker vänta tills konserten närmar sig, har jag tur så är det mer efterfråga efter dem då. Eller kanske jag har tur och hittar någon som vill köpa dem helt spontant utan att jag behöver anstränga mig. Jobbigt dock att nästa kreditfaktura blir på högre belopp än planerat (ännu en gång).

På tal om kreditkortet och felaktiga beställningar så gjorde jag en tabbe även igår! Har såå länge önskat att kunna få beställa ett par egendesignade Converse från USA. De skeppar dock inte internationellt så det har inte gått. Då nämnde en kollega att varför inte ge USA-kontorets (systerbolaget i Dayton) adress och sätta Attention till en av de vi har mkt kontakt med. Jag mailade den trevligaste av alla trevliga och hon sa att det absolut inte var några problem att ta emot dojjorna och ha dem i förvar tills min kollega kommer över och sedan knölar ner dem i sin packning och tar hem dem till Swedala. Hinner de inte komma till kollega nr ett är där så har en annan kollega (om än ngt motvilligt) lovat att ta hem dem (han åker senare). J Helt överlycklig gjorde jag genast en order (designat dem hade jag redan gjort)! Vidarebefordrade orderbekräftelsen till Shelly (som kollegan i Dayton heter) och fick tillbaka att hon undrade om jag beställt rätt storlek!? Jaaa, det står ju en stor åtta under mina dojjor så det måste väl vara det..?? Men då visar det att jag trodde det var UK storlek och inte US!!! En US 8:a är en UK 6:a. Alltså hade jag beställt och betalat ett par jättedojjor!!! Tackade Shelly och kastade mig på mailen till Converses kundservice och berättade om mitt stora misstag. Inget svar…… inget svar….. Men idag runt lunch (måste varit väldigt tidigt i USA) fick jag ett mail där jag fick veta att de inte kan ändra, men KANSKE cancellera ordern….Mailade tillbaka direkt att jag ville cancellera! Mitt svar skickades 12.07 och jag har fortfarande inte fått svar…. :´-(  (klockan är fyra, jaa, jag är på jobbet, men databasverifierar och när jag gör sökningar tar det väääldigt lång tid och då kan man fika, flytta bilen och/eller skriva lite emellanåt).

Ja fy fan vad klantig man är! Skickade efter den där duffeln jag ville ha från Ellos igår, men valde FAKTURA den här gången. Då kan man skicka tillbaka om den inte passar och bara skita i att pröjsa.

Men det var ju förra veckan jag skulle skriva om! På lördagen fick jag med mig Tagg och Stella till Ullevi. Lova var i bergslagen med hundarna i sitt vackra gamla hus hon köpt för att ha som sommarprojekt och lisa för själen.  Laddin var i hagen en bra bit ifrån de andra (åt ”rätt” håll) och kom med raska kliv till mig när jag gick in. Det gladde mig såklart! Sedan blev han skraj redan på väg till stallet.. Vi fick först se en fårskalle som hängde vid en vägg (ja, inte en korkad person, utan en riktig fårskalle med hår, ögon och allt kvar), både han och jag hoppade till! Lova hade slaktat lamm dagen innan och hon tyckte nog att det var ett ovanligt vackert huvud så det fick hänga synligt där. Laddin och jag var skeptiska…. Sedan när vi var framme vid stallet så visade det sig att ett gäng personer höll på att jobba vid hembygdsgården (som alltså är granne, ligger precis nära stallet) och körde traktor med skopa och flyttade skräp, lade över fladdrig presenning eller vad det nu var. Laddin höll på att hoppa ur skinnet!  Traktorskopor som släpper skramliga saker, presenning och stojiga människor var inte den bästa kombinationen för Laddin. Efter mkt om och men och snurrande av ögon gick Laddin med på att följa med in i stallet. Det var inte läge att försöka byta andedräkt eller sådant larv, utan bara att bli klar så smidigt som möjligt trots att han inte ville stå still.

Lääbbiga saker utanför!

Tillslut var vi klara iaf och jag undrade hur sjutton jag skulle kunna komma upp! Men jag ledde honom en bit ifrån hembygdsarbetarna och de ”bäande” fåren som dök upp mellan stall och fårhus (de här var alltså levande och ännu mer läbbiga tyckte Laddin eftersom han blev överraskad) och jag lyckades kravla mig upp. Tagg tyckte dock  jag såg spänstig ut! Han är snäll han….

Första biten var det härlig fart på honom, jättefin skritt. När vi kom in i skogen gick det väl mer långsamt och Stella och Tagg var ganska långt i förväg. Travade dock ikapp och förbi och vi travade så pass länge att jag blev andfådd iaf (men det behövs ju inte så många steg för det). Vi red en runda som resulterade i en återvändsgränd och sedan en liten stig genom skogen som Laddin hittade själv och så var vi tillbaka på ursprungsskogsvägen. Jag försökte få igång lite trav igen men det var väldigt svårt. Motvilligt travade han några steg i slow motion men mkt mer än så var det inte. Kom tillbaka ordentligt och det var lugnt vid hembygdsgården igen. Tagg skyfflade hästskit i sopsäckar medan jag fixade iordning Laddin och tog tillbaka honom till hagen. Gick lugnt till och alla tre såg tillfreds ut trots att det duggade och blåste en del. Jag hade svårt att bestämma mig om jag skulle sätta på täcken eller inte, men eftersom det var så pass varmt lät jag bli det.

ute på tur... jag ser ju i alla fall nöjd ut!

Hmm... skall inte fötterna peka framåt? Märks att man inte blivit synad av en ridlärare sedan 80-talet typ...

Några hjortar i skogen kanske? De är lite läbbiga tycker Laddin...

Väl hemma hann det bli lite "Stellabus" också

Ny boll eller gammal boll? That's the question tänker Bells

Sedan blev det bråttom hem!! Kl halv tre började sändningarna som skulle bevaka årets viktigaste matcher! Jönköping-Sundsvall och Ängelholm-Bajen…. Om Sundsvall eller Bajen skulle vinna var det klart att vi håller oss kvar i superettan. Oavgjort hade också funkat om inte målskillnaden blev för stor. Men vinst för Jönköping och torsk för oss skulle resultera i kval för att hålla sig kvar…  Det blev ett par hemska timmar med mkt nagelbitning. När det nästan är över så gör Jönköping mål på Sundsvall och all luft gick ur. Bajens match fick fem minuters förlängning men jag gav upp och gick på toa. Då hör jag Tagg vråla och det visar sig att Bojassen som aldrig satt en balja mig veterligen gjort mål i 95:e minuten!!! Tänk att man kan bli så euforiskt glad över att få bekräftat att spela i superettan… Hur kommer det då kännas om vi någon gång kommer upp i allsvenskan igen? Är så glad att jag fick uppleva ett SM-guld ändå. Det känns just nu iaf som det aldrig kommer hända igen.

Bojassen 111022

Bojassen o gänget

Den här veckan skall Electra springa på Solvalla på onsdag, Exotic i Örebro på fredag! På torsdag blir det reunion med oss som för ett år sedan jobbade med det stora Eniro DK projektet som lades ned och resulterade i att 15 pers slutade hos oss….. I helgen kommer min kära bror och Emma och de skall låna vår lägenhet. Vi är sådana tråkmånsar så vi drar väl till stugan i vanlig ordning och min tanke är i alla fall att jag skall försöka mig på en ny tur med Laddin på lördag. Hoppas verkligen min höft blir bättre! Så svårt att sova och att promenera vilket är det värsta. Imorgon har jag tid hos en annan naprapat. Det är ett ställe i Sumpan där jag varit förut då jag hade en ond handled och de är verkligen jättebra! Men jag skall inte ha för stora förväntningar, tänkte bara gå dit innan jag tvingas uppsöka en ”vanlig” läkare….

Höstdepp? Näää…

Bajen vann igår…. Det var helt fantastiskt! Förutom då Simon blev utvisad och Jönköping fick en straff var det bra stämning och underbart! En sådan kväll man inte tvekar över om att fortsätta köpa säsongsplåtar i klacken. Nu finns det en chans att slippa kval, det blir sjukt nervöst på lördag och då är man i stugan och hur mycket man än vrålar lär det inte höras till Ängelholm tyvärr. Men givetvis kommer nr 12 höras bäst ändå!

I morse tittade jag på de möbler vi har i hallen och insåg att de alla är unika eftersom Tagg gjort dem så vi fått det precis så det passar vår lilla hall. Jag såg också min urgamla slitna skinnkappa och insåg att det inte är så dumt att inte slänga kläder, den kan lätt gå som vintage (eller iaf second hand, märket är kanske inte bra nog för att få vara vintage, men det är iaf en Hollies).

Tänkte också på att jag hittat en fin duffel på Ellos av märket Esprit som jag gillar, nu är det bara att vänta på ett bra erbjudande som de skickar ut typ två ggr i veckan. Måste ju köpa den eftersom jackan jag i vanliga fall använder innan det blir svinkallt och den sköna röda jackan kommer fram, nu har blivit hästjacka! Behöver också en riktigt varm ridjacka och har hittat en som heter Jackson och den finns på ngt ställe i Haninge flera hundra billigare än på andra ställen! Så det kommer att bli några nya kläder ändå.

När Stella och jag sedan var ute så var hon så jätteglad och jag tänkte att hon är ju i alla fall inte helt sönderdeppad trots att hon inte har ngn hundkompis. Vi gör så gott vi kan genom att kräla runt på golvet, kasta leksaker och jaga henne. På nätterna saknar hon verkligen inte någon närkontakt heller utan ligger sked med oss lika bra som hon hade gjort med en hundpolare (tror jag). Ikväll skall hon dessutom få träffa alla Karins Whippar och få vara helt överlycklig en stund men hon brukar ändå vara ganska nöjd över att följa med oss hem sedan ändå..

Efter promenaden gick jag ut och bara ett par steg från porten stod Toyan på vår egen p-plats och jag tänkte på hur jäkla skönt det är att ha en egen p-plats så bara en av oss måste ragga plats på gatan och också hur skönt det är att inte behöva hålla någon tid som man måste då man åker kommunalt (man kan förlora hela tio minuter om man har otur med tågen!). För att inte tala om att man har flextid! Stackars jävlar som inte har det! Trots ett par helt stillastående partier på Essingen tog det bara 18 minuter till jobbet, det är faktiskt inte så många som har så smidig väg till jobbet när man tänker efter. Jobbet förresten… tänk vad skönt att vara fastanställd och ha en lön som jag verkligen kan vara nöjd med. Bra kollegor, jättefräscht, helt nybyggt kontor med ICA Maxi ett par våningar nedanför, samma plan som Toyan står på. Gillar verkligen ICA Maxi! De har ju typ allt…

Hmm, vad var det mer jag beklagade mig över?? Att Laddin inte tycker om mig.. Tjaa, han hade väl inte en så bra dag. Det blåste så han var lite orolig, han hade de två stenarna i hovarna som säkert gjorde ont. Han hade absolut inget emot att komma fram till mig och hänga med mig till stallet och han gnuggade sitt huvud mot min rygg vid flera tillfällen vilket känns lite som att ”vi är polare”. Kanske inte så konstigt att han vill stå och bli blåst i näsan (av en som luktar kaffe dessutom), särskilt inte när polarna gnäggar i hagen!

Höften gör ont såklart. Men jag tycker den är liite bättre trots att jag inte stretchade något igår, ingen promenad heller men man får faktiskt lite motion på matcherna. Håller halsduken över huvudet länge nog för att få mjölksyra i armarna och så hoppar man såklart på läktaren. I alla fall igår var det många ramsor som kräver att man hoppar! J Kanske inte skall stretcha, slita och dra i benet så mkt, kanske behöver vila.. Vad bra, för idag skall vi ju till Karin så då blir det väl inget heller! När vi kommer hem måste jag nog spela lite Sims istället…

Men på tal om Karin så bor hon i Enebyberg och alltså i Noah-land. När det gäller honom och andra djur som mår dåligt eller t o m dör, finns ingen förändring i sinnesstämningen såklart…

Mörkret är förstås inte heller något som muntrar upp. Men det märkliga är att när jag i söndags skrev det deppiga inlägget var det fantastiskt vackert ute med sol och gnistrande färger. Men imorse när jag märkte att jag mådde så mkt bättre var det grått och trist och blåste isvindar. Det måste bero på Bajen! Vid sådana här tillfällen blir man påmind om hur viktigt det är att aldrig svika sitt lag, ibland får man belöning i stora mått…

Höstdepp redan?

Jaaa det verkar så. Nu jäklar skall det gnällas rejält! Inte så underhållande men återigen så är det här en dagbok och jag tycker det är bra att kunna gå tillbaka och läsa även om sådant som gjorde att man mådde dåligt vid just det tillfället. Så en liten orgie i självömkan och i-landsproblem alltså…

Förra helgen kom jag till Ullevi med höften väldigt ond. Tack och lov är det höger och inte vänster för då hade jag absolut inte kommit upp i sadeln inte ens om jag ställde mig på pallen. Så vi kom iväg i alla fall. Lovas sambo som inte ridit på ca ett år hängde med också så vi var alla tre hästarna. Det blev en sådan där halsbrytande tur igen. Skogar med avverkade grenar, leriga diken, slalom mellan tätt stående träd med el utan nedhängande grenar med risk för spindlar i nacken och barr i ögonen. Givetvis blev det också flera tokiga galopper över stock och sten. Typiskt Lova att dra med honom på en sådan krävande runda… gissar att hon mobbade honom för träningsvärken han måste ha fått sedan.

Hur som helst var jag jätteglad och nöjd efter rundan! Glad att jag klarat av det, att jag fått motion och framförallt att min höft var så mycket bättre! Uppe i sadeln gör den inte alls ont och när vi var klara gick man som Zeb Macahan i vanlig ordning, men haltandet berodde inte på höften. Körde hem väldigt nöjd, gjorde mina pilates- och stretchövningar och avslutade kvällen med en underbar köttgryta med kantareller och en massa annat gott i + ett väldigt smarrigt rödvin… mums… Söndagen var vi ute på en långpromenad på nästan 1,5 timmar.

kantarellerna i smör innan de landar i grytan...mums...

Jag var väldigt nöjd över att för en gångs skull inte ha något inplanerat kommande vecka. Här skulle det promeneras, stretchas och ”pilatas” varje dag! Jag gjorde det också, men i takt med att träningsvärken gav med sig blev höften sämre igen….Det går inte att ligga på höger sida när man skall sova och jag som inte kan sova på varken rygg eller mage måste då alltså ligga på vänstersidan hela natten och det funkar såklart inget vidare. På jobbet linkar man fram som ngn jäkla Leif GW Persson och värst är att promenaderna blir inte alls så raska och långa som de borde…

Igår skulle jag i alla fall iväg och rida och då skulle det nog bli bra hoppades jag. Linkade iväg och fick med mig Laddin från hagen vilket gick bättre än väntat och efter mycket möda med rykt, sadling etc kom jag iväg. Höften blev smärtfri och jag koncentrerade mig på att sitta rakt och röra mig bra. Men Laddin ville ju knappt gå… Han gav ett piggt och vaket intryck, men skritten var slow motion. Jag drev på så mkt att jag nästan fick kramp i rumpan och skänklarna var i stil med att man red en envis fjording. Men han brydde sig inte. Rundan gick i hans tempo (alltså – jag kan inte rida, jag bara åker med). Rundan var ändå härlig såklart. Vackert väder, vackra färger och så Hammersta med alla fantastiska hus och omgivningar. Jag hade tänkt rida nästan samma väg som vi gjorde helgen förut, men med en genväg (samma väg skulle nog tagit över två timmar i den takt vi hade jämfört med sist), dock stod en bil ivägen när vi var nästan framme vid skogen och det var en massa skrikande ungar som Laddin verkade tveksam över (han skyggar betydligt mkt mer när vi rider ensamma). Jag valde att vända och istället ta av på en annan liten fin väg jag sett precis innan. Den ledde upp till ett hus tyvärr men det fanns en stig in i skogen som vi provade. Det gick bra, Laddin verkade trivas och skritten var rask och fin. Sedan kom vi fram på en lite större skogsväg och det blev lätt att hitta hem. Men inte ens på hemvägen blev det någon större fart på honom. Lyckades trava en del och så en väldigt kort sträcka galopp.

Så när vi var tillbaka efter en dryg timme var vi inte ens svettiga. Jag hittade dock en stor sten i vänster framhov och en nästan lika stor i vänster bak vilket kan förklara att det inte ens på hemvägen gick så mkt snabbare. Det blev inte heller den där mysiga stämningen det brukar bli efter en ridtur. Jag minns hur mysigt jag och Rodesia brukade ha, t ex när vi stod och bytte andedräkt i flera minuter. Fick känslan av att Laddin helt enkelt inte gillar mig något vidare. Tillbaka till hagen kände jag att höften inte var så mkt bättre den här gången. Körde hem ganska deppig och inte blev det bättre av att när jag var inne och handlade kvällsmaten så var det inte tal om något härligt grytkött den här gången utan det fick bli blodpudding, bacon och lingon till middag.. med mjölk.. Har nog aldrig hänt förut, men vår ekonomi känns som den bara blir sämre och sämre så vi måste börja ta tag i det så gott det går.

Jag vet egentligen inte varför pengarna tryter (mest för Tagg som även har studielån att dras med, men om han inte kan betala för mina utlägg vid månadsslutet drabbas ju jag också). Handlar nästan aldrig kläder, åker inte på semester, möbler och inredning är ett skämt. Har inte ens smartphones (fick skämmas när jag var på konsert senast, ville inte slänga upp min gamla Walkman bland folk så det blev i princip inget plåtat) Visst, det är väl hästarna (dock bara för min del, har låtit Tagg slippa vara med på travhästarna, i alla fall tillfälligt) och bilarna som kostar + att vi både har huset och lägenheten. Men det är ändå ”bara” två mille i lån och jag känner dem som har betydligt mkt mer än så. Mycket pengar läggs på Hammarby också. Medlemskap i Bajen Fans, handbollen, fotbollen, bandyn och hockeyn. Så säsongsplåtarna och de gånger man ger bidrag utöver det då det krisar som mest någonstans, ibland shoppande i supporterbutiken också förstås.

Vad är då glädjen med Bajen just nu kan man börja undra… Det är torsk överallt! Inte ens hockeyn går bra nu. Förra året totalt obesegrade men i år bara en vinst hittills. Lyckades dock vinna en handbollsmatch nu tack och lov men det blir ingen lätt säsong med hela laget utbytt till småpojkar… Imorgon är det säsongens sista hemmamatch och jag bara bävar… vet inte var jag skall våga stå någonstans. Folk är så förbannat arga hela tiden! Skriker att de (spelarna) är så jävla dåliga och inte kämpar osv osv och jag vill inte höra den skiten! Men jag vill vara en äkta supporter och då sviker man inte. Dåliga publiksiffror skall jag inte vara med och bidra till och det är i alla fall några mer som sjunger så gott det går och försöker överrösta svordomarna. Värst är ju att man nu inte heller står säkert längst ner. Nu vekar det som de som är mest arga skall stå där för att vara så nära spelarna de bara kan och hoppa upp på räcket med sina knutna nävar och hårda ord. Då hamnar man liksom i kläm… står man lite högre upp känns det inte säkert för då finns inget som tar emot en då man blir omkullknuffad (för de där ”arga” står utspridda lite här och där i klacken och inte endast där nere). Om Bajen mot förmodan någon gång skulle göra ett mål blir man också omkullknuffad och får öl över sig, men då kan det väl vara mer värt det förstås. Det lutar ju starkt åt att det blir kval för Bajen och hur i allsindar skall man palla den/de matcherna?? Om det blir mot Väsby lär det dessutom vara en hel del pestråttor av värsta sort som tycker att de skall stötta sitt ”farmarlag” eller vad de nu kallar det. Stor risk för en massa skandaler och det är värst av allt.

Jaha, så är det en massa annat allmänt deppigt också… snart ändrar de till vintertid och jag är så förbannad över detta dumma påfund! Det är ju redan så vidrigt att det blir mörkt så tidigt. På fredagarna måste man sluta före halv fyra för att ha en chans att hinna ner till stugan innan det blir för mörkt för en promenad. Nu vet man att om ett par veckor kommer det vara helt kört. Självmordsstatistiken borde få en jäkla topp den helgen.

Så har vi det här med Noah… lille, lille kraken vad han skall frysa nu. Jag brukar tänka på Laddin på nätterna då det är så kallt, men så tänker jag också på den lilla skakade, magra kroppen med så tunn päls.. Jag hoppas att även en Whippet kan få någon slags vinterpäls. Jag lider så fruktansvärt med Gunilla att hennes mardröm aldrig kan få ett slut. Det här är så jobbigt att man kan börja lipa precis när som helst när man tänker på det, även på jobbet precis innan ett möte… Att också läsa folks inlägg på FB om att de har djur som blir sjuka och i värsta fall går och dör gör inte saken bättre… för att inte tala om inlägg från sådana där organisationer som försöker rädda alla stackars djur så gott det går. Det är bara att tejpa dit en näsduk på näsan så den kan hänga där permanent och vara beredd på en tår- och snorattack. Kanske skall sluta gå in på Fejjan helt för jag tycker det är mest elände även där.

Travtjejerna då… jaa, det gick ju helt åt skogen den där Solvallahelgen i alla fall. De vet fortfarande inte varför Electra inte gjorde lika bra ifrån sig som vi blivit bortskämda med, tänk om hon är sjuk! Exotic var såklart ringrostig helt enkelt. I fredags sprang Exotic igen och blev trea, det skall man inte klaga över och jag vann 15 kronor. Men charmiga Erato är det värre med… Stig H har bestämt att han inte vill gå vidare med henne. Hon kommer inte att bli någon bra travhäst… Nu pågår en omröstning bland oss delägare om hennes framtid och antingen behåller vi henne och tar föl på henne eller lämnas hon tillbaka till Stockholm Farm och vi ”slipper” betala för henne mer. Jag hoppas såklart att hon får vara kvar och vi får följa henne som mamma men är rädd att hon kommer bli kvar nere i Malmö och hur skall man då komma iväg och träffa henne när man inte ens åker upp till Stig H och hälsar på de andra?? Jag hoppas också att hon fortsätter bli riden. Vem vet hur livet ser ut om 15-20 år då hon inte lär duga som fölmärr något mer, kanske man bor så man kan ha häst? Men nä.. det är väl knappast troligt.. tveksamt om man ens lever så länge….

Dags att fika, vräka i sig ett par muffins och bygga på fläsklagret. Undrar hur jäkla smällfet jag kommer att bli om jag inte kan bli bra i höften och kunna promenera som vanligt!? Tagg har nu också kommit in efter att ha vänt ner ett par säckar ny jord i potatislandet för att nu kunna lägga över presenningen inför vintern. Det jobbet hade ju jag velat göra! Det är jobbigt men kul och så bra det hade känts att åka hem till soffgropen och ostbågepåsen efter ett sådant svettigt pass.

Bilder ja… när man inte har råd att köpa en bra kamera eller ens en sådan där smart telefon får man nöja sig med det lilla som vanligt.. Försökte fånga den stackars ledsna Stella som har fått busa en del i helgen i alla fall, men hennes rastlösa ögon bara säger – Ge mig en kompis! :´-(  Avslutningsvis – fy vad jag saknar Ayla fortfarande…

Hästhelg…

Jättefint väder på fredagen när man satt på jobbet. Nä, vi grillar väl ikväll igen bestämde Tagg och jag.. Trots en halvtimmes komp så kom jag iväg väl sent från jobbet och sedan fick vi sitta i köer på vägen ner. Så när vi var framme var solen bakom granarna och det blev snabbt kallt. Så det blev grillning men käkande vid brasan. Lite märkligt kombo.

Upp tidigt (ca 08.45) och käkade frulle och sedan var man sänkt och låg och vilade på soffan innan det var dags att dra på sig ridbrallorna och lämna en olycklig Stella med en eldande husse (han gillar brasor både inne och ute… J). Jag var på Ullevi för tidigt för att Lova kunde vara med, hon hade jobbat natt och sov fortfarande. Jag hade tur ändå och fick hjälp att ta ut Laddin av Peter som har gården där de går på bete nu. Hade väl inte varit så krångligt ändå, men det gick extra smidigt med hjälp. Laddin var lite ovillig att lämna sina polare och ville inte ens in i stallet. Men så småningom var vi klara för avfärd och Laddin stod snällt när jag kravlade mig upp i sadeln. Tack och lov att det är högra höften jag har ont i! Det blev en jättefin tur. Det är så fantastiskt vackert! Jag travade en del, dels på en åker precis i början och sedan på de vägar som inte var så mkt grus på (skogsvägar med nedhängande grenar så jag tror jag fick en spindel i nacken), främst på hemväg då han är mindre öm i hovarna av ngn underlig anledning . Men så gjorde jag en ganska korkad sak. Tyckte att en fin galopp över åkern precis innan vi var hemma vore en mysig avslutning. Laddin blev såklart överlycklig över att få förkorta plågan att vara ifrån sina polare och drog iväg som en galning! Jag slet så mycket jag orkade i tyglarna men han struntade fullständigt i det. Jag var inte så väldigt skraj förrän vägen närmade sig och han inte saktade in något då heller. Men han förstod väl att det var ”sten-under-fötterna” på gång så han tvärnitade tillslut men jag klarade att hålla mig kvar även då. Resten gick jättebra och jag var väldigt glad och nöjd när jag körde hem från Ullevi. Mitt mål var att vara hemma senast två. Kom iväg hemifrån ca 11.15 och var tillbaka 14.05 så under tre timmar. Bra att veta att det är möjligt ändå. Ridturen var på ca trekvart som jag tycker är lagom.

Jerker, Rut och så Laddin längst bak såklart! Vacker hage har de....

Nöjd och glad pensionär, lite rund om magen...

Så var vi på väg, fullt fokus framåt trots polarna kvar i hagen, kul!

Synd att man plåtar med mobilen..här är det så vackert! Laddin spanar på ett flygplan som låg i sjön och varvade motorn. En ovanlig syn även för en 20-åring...

En promenad med yrvädret så hon fick springa ordentligt. Nere vid sjön har de tippat av ett lass sand, så den branten hon brukar kasta sig upp för är nu ännu brantare och högre. Perfekt!

...men det kan faktiskt vara vackert uppe i Molstaberg också när sjön är spegelblank. Här funkade mobilen lite bättre som tur var...

T om uppe vid huset har vi en del fina träd. Men inga ekar eller lönnar tyvärr...

här har hon tagit den lättare vägen istället för branta sanden som hon brukar.

Ibland stannar hon upp någon liten stund. Ekorre i trädet kanske?

här funkar alltid inkallningen så jäkla bra (såvida det nu inte dyker upp ngn människa eller djur)

Sedan var det hög tid att åka upp till stan. Det blev stressigt men vi hann i alla fall i god tid till Exotic skulle springa. Var rädd det inte skulle finnas parkeringsplatser, men eftersom hon sprang i sista loppet hade många redan lämnat Valla som tur var, det var gratis inträde dessutom, vi fick inte flasha med våra hästägarkort. Vi hade kunnat ha med Stella faktiskt, ångrade oss.. Det var jättekul att få se Exotic på banan igen, hon verkade vara taggad och såg inte skraj ut. Men loppet blev ingen höjdare. Hon hade inget bra spår och höll sig i mitten mest hela tiden. Slutade som sjua. Så inte en spänn vann hon och jag miste 200… Men hon tycks ha klarat sig utan skador och blivit en erfarenhet rikare och det är såklart huvudsaken. Hoppas hon är redo för ny start snart, det är verkligen spännande!

Så var det söndag och efter en mäktig bacon-frulle slappade vi med en skitdålig film. ”Red Riding Hood” tror jag den hette. Sjukt amerikansk med ursnygga människor som alla såg ut att vara jämngamla trots det skulle föreställa tre generationer. Romantiskt dravel och så en skrattretande varulv som röjde och tog ihjäl lite folk utom förstås självaste rödluvan. Såg ut som medeltid, men ändå var det ”modern” dans till någon dålig låt som lät väldigt 2000-tal. Fy så förutsägbart!

Nåja, det var ju en onödig parentes. Efter mycket pust och stön släpade vi oss iväg till Valla igen. Hade tänkt åka kommunalt så man kunde sitta med en öl när loppet gick. Fanns ju en liten chans till champagne också OM hon skulle göra det (nästan) omöjliga. Mina förhoppningar hade grusats rejält då man kollat tv under dagen och ingen nämnt hennes namn ens. De som spekulerade snackade bara om tre andra ston och när jag kollade min Harry-rad så ser jag att i det loppet har jag sex hästar och hon är inte en av dem! Att åka kommunalt dit var ju ett äventyr. Tvärbanan till Alvik är ju en seg resa som jag dessvärre brukar få stå ut med då jag åker kommunalt till jobbet (i alla fall nu när blå linje inte går mellan centralen och stadshagen). Sedan fick vi vänta tio minuter på en buss som skulle gå mot Spånga. Den körde värsta kringelikrokvägarna bland industriområden och allt möjligt. Tillslut var vi framme vid rätt hållplats och insåg att det var en bra bit att gå också. Blev lite småstressade, men vi hann ändå och hittade bra platser precis vid banan. Öl, nötter och hög puls…… Min kollega från Kalmar satt vid samma bord utan att jag märkte det! Jag sms:ade var vi satt och fick en knackning på axeln och repliken; Där sitter vi också! Snacka om att ha skygglappar på sig när man missar en sådan grej…

Så var det dags….. hon sprang ju in först eftersom hon hade spår ett. Såg jättefin ut och Erik var sammanbiten. Mkt applåder! Så var loppet igång och hon tog förstås ledningen också. Men tror det var efter ett varv ungefär som hästen utanför henne sprang om och då var hon instängd. Sedan susade hästar förbi på utsidan och hon slutade på en 8:e plats! Så inte en spänn där heller utan tvärtom så brände jag de 400 jag satt på henne. L Men tror hon sprang på personlig rekordtid! Verkar också ha klarat sig utan skador så vi får inte sura över det. Bara att hon kvalade sig dit över huvud taget är en stor bedrift.. Det var kul också att den häst som vann tillhörde ett litet stall och folket runt henne var överlyckliga! Mäktiga snygga skimlar från Beridna högvakten var där och galopperade ihop med vinnaren och en snygg fux körde ägare/tränare etc i en vacker vagn iväg ut från banan. Så var det till att knata tillbaka till busshållplatsen och åka runt tillbaka till Alvik där det tack och lov stod en tvärbana som avgick direkt. Resten av dagen bestod av pizza, tv, Sims och ostbågar till en brittisk kriminalhistoria. Vilken skillnad det är på brittiska och amerikanska serier/filmer! Bra plåster på förlorarsåren. Tack och lov att beloppet jag spelade bort ändå inte var högre än de jag vunnit tidigare!

På tal om förlorarsår så blir de väl djupare ikväll då det är dags för en ångestmatch på Söderstadion igen..