Lite ljusare…

Nu märker man att det ljusnar. Underbart! Att hinna bort till Årstafältet innan det blir mörkt t ex, vilken lyx! Vackert är det också att se solen gå ner när man är där. Stella har lite svårt för att springa ordentligt för hon har mycket att spana in. Senast var det någon tok som stod på en stor snowboard och höll i något som såg ut som en fallskärm! Tydligen skulle han åka på snön med hjälp av vinden. Men oftast låg fallskärmen på backen och han kämpade med att få upp den i luften igen. Detta var mycket intressant och lite läskigt tyckte Stella. När Tagg är med är det mer fart! Han är bättre på att kasta pinnar långt och det är kul tycker hon.

Solnedgång på Årstafältet (med täcket på sniskan efter lite race)

Det verkar som mycket far runt i skallen på henne nu. Hon är väldigt rastlös, pipig och mycket mer pass på när man drar på sig stövlarna vilket gör att det inte alls känns bra då man måste lämna henne ensam. På morgnarna händer det också att hon vill ut innan man ens fått på sig kläderna vilket blir lite bökigt… om hon är ute redan sju måste man ju ta ut henne sedan igen runt åtta innan man drar till jobbet. Hon kissar ofta och sprätter ibland så jag försöker trösta mig med att det är löp på gång och sedan blir hon nog mer harmonisk igen.

I helgen gick vi i viltparken (vilket är skog och ingen park). Jätteskönt att snön nu blivit av den sort man kan gå på utan att sjunka ner till stövelskaftet. Vi gick en omväg, var nyfikna på en gammal fornborg som skall finnas där i skogen någonstans. Rätt som det är stod en flock med mufflon (ett märkligt djur som ser ut som en korsning mellan rådjur och får) bredvid oss, minst fem stycken. Stella satte fart och jag vrålade en inkallning. Döm om min förvåning då hon faktiskt vände tvärt och sprang till mig! Tror hon blev lika förvånad, för hon vände om lika tvärt igen och brydde sig inte ens om godiset. Hon var helt galen och kastade sig i halsbandet som hon tack och lov inte backade ur, släppte flocken inte med blicken för en sekund. De skuttade lojt iväg så efter vad som kändes en evighet försvann de ur vårt synfält. Det fick bli koppel på och jag fick ont i magen då jag tänkte på stackars Noah som fortfarande är på flykt. Tanken på att Stella skulle sprungit efter dem och inte kommit tillbaka… fy fy fy… Men det är ju så härligt när hon får vara lös! Jag vill verkligen att det skall fungera! Nåja, koppel fick det bli och vi kravlade oss upp för ett vääldigt brant och högt berg som jag antog var den där fornborgen. När Tagg och Stella kom upp på högsta toppen så stod det ett mufflon även där. Den här gången blev inte Stella så värst upphetsad, tittade mest bara på ett ”normalt” sätt. Tagg var rädd att skrämma djuret så de skulle kasta sig utför stupet, men som tur var så verkade den här inte heller så jätteskraj, så det blev en stillsam sordi åt andra hållet. Det var inte den fantastiska utsikt som jag förväntat mig där uppe, många vindpinade tallar ivägen. Vi såg en skymt av säteriets stall i alla fall. Sista biten hem släppte vi henne ändå. Vi var då långt ifrån den där flocken och på ett ställe hon väl känner till och där vi aldrig sett något djur. Det gick bra som tur är.

Uppe på den troliga fornborgen.

Det går tyvärr inte att se hur högt upp vi är...

 

Hon kan nu springa på skaren på tomten så det går bra att springa av sig även där. Kanske säkrast att hålla sig p tomten av flera anledningar. På lördagen skulle vi gå en vacker väg förbi ett ställe som heter Hjortsberga (där det finns två stora långhåriga kossor som Stella är skräckblandat förtjust i). Där skogen var som tätast var vägen rena isgatan! Men det såg inte vi eftersom det på fredagen snöat ännu mer. Så när vi klivit ur bilen och började gå så for båda mina fötter iväg och jag landade pladask på arslet! Vilken tur en sådan gång att man har ett rejält fettlager att landa på. Fick mest ont i huvudet faktiskt, konstigt nog eftersom Tagg tack och lov hann ta emot skallen så det slapp bli ännu en hjärnskakning (har tillräckligt dåligt minne efter dem jag haft).

Muu!

Spännande håriga saker...

på språng i allén

... och så en pinne..

och så hemma på trappen igen, spanandes på grannar med eller utan hundar.

ett försök till en skön stund på altanen i solen, men i kallaste laget tyckte vi alla

så här kan man ju också ha örat...

Kul att kunna nyttja tomten och inte bara gå i de uppskottade gångarna.

den gamla bollen har blivit kul igen!

Den här långa processen med Laddin kan komma att få en ände. Jag som inte kan bestämma mig har låtit ödet avgöra och det känns som det lutar åt att Laddin skall bli min igen. Jag fick behålla mitt jobb och har dessutom fått löneförhöjning som gjort att månadens lön blev nästan 8000 mer än vanligt (retroaktiv lön, semesterersättning + traktamente från Amsterdamresan). Lova miste sin älskade Norpan så det blev en tom plats i hennes stall. Slutligen verkar det som att de som är intresserade av Laddin har ångrat sig eftersom de skjuter upp sitt besök hela tiden och min kusin har nu tröttnat och så kan han dessutom ställa upp på mitt ultimatum att transportera upp Laddin för endast bensinpengar. Det här blir inte en fodervärdslösning som jag tänkt utan jag skall betala för hans uppstallning/skötsel. Men det är minst sagt ett vänskapspris så det blir inte allt för kännbart. Måste jag placera Stella på dagis blir det värre… men den dagen den sorgen, jag hoppas det kommer lösa sig på ngt sätt om jag mister min fantastiska dagmatte! Jag funderar ibland på att försöka sälja min andel i travhästarna.. det är 750 kr/mån + försäkring en gång per år. Kanske inte så jättemycket pengar, men räknar man på vad det blir på alla år en häst kan leva så blir det en rejäl summa ändå. Om alla tre kan komma i tävlingsform och gå hyfsat bra kan det visserligen bli en lägre månadsavgift i snitt men man kommer alltid gå back, ett dyrt nöje alltså. När Exotic vann 40 000 senast så blev det 444,44 till oss, så det skall alltså till att alla tre blir extremt bra för att det skall bli ngn vinst.

Exotic var förresten anmäld till Solvalla ikväll igen, men hon har vrickat sig och är lite varm i hoven. Synd, men tur för mig som behövde jobba över (igen). Hade dock varit kul att gå in på stallområdet som vi får nu när vi har våra ”Hästägar-kort”! Huvudsaken hon kryar på sig och får ta det lugnt nu lille kraken. Tycker det är dags att någon av de andra två brudarna får åtminstone springa sina kvallopp. De är faktistk en hel månad äldre än Exotic!

Vår!!

Vilken underbar dag! Äntligen varit ute i två timmar varav 1,5 h promenad. Stella lös nästan hela tiden, en jättefin runda förbi två sjöar. Hon fick också träffa en hund – en grannes DanskSvenska Gårdshund. De hade riktigt kul en stund (de skall tyvärr sälja huset och flytta till Österlen). Så det är inte konstigt att hon nu ligger och sover fullständigt utmattad! På fårskinnet i fåtöljen med solen skinandes genom altandörren. Helt underbart. Tagg är i Gnesta, handlar käk till en av de godaste grytor jag vet och så skall stackars bilen få bli tvättad också. Kommer se ut som en ny bil, härligt. Han tvättade lilla Toyan igår också och hon bara lyser på gatan!

Det får bli ett litet galleri av skarpa mobilbilder igen…

Fantastiskt härlig promenad!

Spaning ut över sjön..

spaning på nybyggt hus...

 

.. även en hel del full speed!

färdigpromenerad för idag

Trött...

 

tröttare...

Tröttast

 

Det var verkligen på tiden att både Stella och jag fick en ordentlig promenad för den här veckan har varit alldeles hopplös vad gäller motion! Jag blev tvungen att åka till Amsterdam och jobba tisd och onsd. Skönt att det bara var två dagar, men det förstörde mycket ändå. Måndagen gick åt till att hämta pass och handla små förpackningar så man kan få plats med allt i den där fånigt lilla plastpåsen man måste ha t o m mascara och tandkräm i! Ny väska fick det bli också, en så pass liten så man kunde klämma ner den i datorväskan (modell större och ”rullbar”). Nåja, kvällen fick ägnas åt packning och i säng tidigt, upp kl fem, taxin kom tio över sex…

Amsterdam var väldigt vackert! Jag har inte varit där förut. Efter att ha jobbat hela dagen och fått ta av stövlarna och sträcka ut sig på sängen på hotellet kändes det väldigt motigt att resa sig upp, ta sig ut och möta upp kollegorna för en middag inne i gamla stan. Men det var definitivt värt det! Tråkigt nog blev det väldigt bisarrt då vi kom till de där jäkla ”Red-light-district”. Där staden var som äldst, vackrast och med de smalaste gränderna skall de stå en massa brudar i fönster och göra en lätt illamående. Trodde de där områdena knappt fanns längre och att de i så fall var placerade på någon sunkig del av stan. Nåja, nu har man sett det iaf och behöver inte gå dit igen nästa gång, för det blir nog fler gånger är jag rädd. Det är jättebra och nödvändigt med god kundrelation och att man arbetar tillsammans på det här viset, det är ett måste i det läget vi har nu på jobbet. Eniro Danmark tvingades avbryta ett stort implementeringsprojekt av vårt nya system, så nu är det fokus på det gamla systemet och existerande kunder igen. Framförallt en av de kunderna har fått lida för att nästan alla resurser har fått ge Eniro högsta prio. Nu får de så mycket hjälp de bara vill och det gäller att deras kommande leverans är god nog att ta i drift för dem!

Nieuwmarkt

Red light district

 

Men jag gillar såklart inte att resa. Förutom att man skall upp sjukt tidigt och det tar så mycket onödig tid med själva resan så är det bökigt med Stella. Den här gången löste det sig genom att Tagg var tvungen att vänta in några snubbar som skulle kolla ventilationen så han åkte inte till jobbet förrän åtta, så det var inte mkt värre än vanligt. Men onsdagen var värre. Tagg åker kl sex och är inte hemma förrän framåt halv fem igen. Alltså räcker det inte med en promenad bara. Jag var tvungen att be Iréne antingen ta ut henne två ggr eller helst ha henne hemma hos sig några timmar. I vanlig ordning ställde hon upp och Stella fick vara där och jag gissar att hon letade länge efter Clarissa…

Stella har fått ett aktiveringsben hos dagmatte!

Det mest tråkiga med det här som hände med Eniro är att folk har sagts upp… Min testkollega Emanuel är guld värd med sin tekniska bakgrund, kunnig, alltid hjälpsam och väldigt pedagogisk. Han söker nu jobb och har väl en hel del att välja på, inga problem för honom att få något nytt. I tisdags när jag var i Amsterdam fick jag även veta att jag förlorar min chef. Hon började hos oss i somras och har fått stångats för att få en fungerande testprocess. Jag vet inte om hon slutar för att hon inte orkar längre, eller om det är ett erbjudande hon fått som hon inte kunde tacka nej till. Hon är tillbaka på jobbet på måndag igen så får jag prata med henne. Risken är att jag sedan blir ensam testare igen och det blir som vanligt – jag testar lite då och då när någon tycker det kan passa.

Men idag tänker jag inte grubbla, det som sker det sker ändå. Dagen har som sagt varit underbar och är inte slut än. När den nytvättade bilen är tillbaka blir det kaffe och smakprov på en cognac jag köpte Schiphol. Hade inte hört talas om den, känner väl egentligen bara till Grönstedts, men det var en stor röd Sale-skylt och den kostade ”bara” 20 € (en halvliter). När jag idag kollade upp den så visar det sig att den kostar över 600/l på bolaget, så det var nog ett bra köp ändå. Nu får vi se hur den smakar också…. Behöver ju inte vara god för det… Ett litet Mozart-hjärta till det också så blir det nog smaskens.

Man har det bra ändå. Till skillnad från alla stackare som drabbas av jordbävningen i Japan… Mammas moster Lena (min mormors betydligt yngre halvsyster) bor där med sin familj (utom dottern Naomi som bor i San Diego). Tack och lov har de klarat sig bra hittills (de bor i Tokyo) men vad kommer ske härnäst? Hon var så orolig för kärnkraftverken när mamma pratade med henne tidigare idag och det var precis innan explotionen!

Jag tänker också mycket på Noah.. den stackars Whippethanen som sprungit bort och som det sökts efter i så många dagar och nätter nu. Man blir så rörd över att se engagemanget på Facebook, det är ändå ett fantastiskt verktyg en sådan här gång. Jag hoppas, hoppas, hoppas att han får komma hem idag, nu medan solen finns kvar, innan han måste utstå ännu en iskall natt…

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150097485756664&set=a.391296116663.160750.645786663&theater#!/event.php?eid=194187173945012

Oj, nu kom bil och Tagg tillbaka så nu finns även vaniljmunkar och vackra tulpaner!

Hovet och Solvalla!

Bajenkvällen på Hovet… tredje året i rad och det blir bara bättre och bättre! Jag blir så oerhört lycklig och rörd av att se alla dessa människor (drygt 5000) som samlas för att heja fram ett hockeylag i div 3 som skapades av hjältar som ställde upp när Hammarby Hockey kursade för tre år sedan (eller var det fyra?). En blandning av då aktiva spelare, f d spelare och så supportrar som kunde åka skridskor i princip. Bara det att två av dem är över 50 bast säger ju en del! Nu finns det glädjande nog även en del nya förmågor.

Jaa, här står vi Tagg och jag! Men inte lätt att se oss. Likadana halsdukar, han i grönt och jag i vitt. På Fejjan är iaf jag taggad...

Bilden ovan såg ju lite ljummen ut, så här blir det drar igång!

I vanlig ordning har de serien igenom varit tabelledande och obesegrade. Vad sägs om en målskillnad på 196 – 37 J! I år måste de faktiskt kvala för att nå en högre division… divison 2… Det borde inte vara några problem, men som obotlig pessimist kan man aldrig vara lugn förstås. Blir spännande. På fredag möter de faktiskt Gnesta och jag är väldigt ledsen att det inte är i Gnesta de spelar. Men å andra sidan vet jag inte om jag skulle ha hjärta att lämna Stella ensam i stugan med brasan tänd (och utan brasa skulle det vara alldeles för kallt för att lämna henne, elelementen värmer inte upp så snabbt som brasan gör).

När vi kom till våra platser på Hovet (vi hade faktiskt inte köpt biljetter till klacken utan på sektionen bredvid) så fanns det en flagga framlagd som man skulle få nyttja att veva med. Då blev jag rörd igen när jag synade den i sömmarna och tänkte på alla dessa flaggor som några hängivna människor suttit och sytt för hand, vilket jobb.

Hemsydd flagga på Bajenkvällen

Några av hjältarna efter deras seger med 12-4 den här gången! Kolla målvakten, inte purung direkt...

Som om inte allt det här var nog så hände det en magisk sak mellan andra och tredje perioden…. Nyligen fick vi veta att Paulinho kommer tillbaka till Bajen (nu pratar jag fotboll alltså) vilket var fullständigt fantastiskt! Han skulle bli välkomnad och hyllad i samband med hockeymatchen tillsammans med två andra nykomlingar (Sinan och Rojen). Det har gått längtansfulla rykten en tid om att kanske även Runström skulle kunna tänkas komma tillbaka… och… när de första tre hyllats så dyker det upp en ”beslöjad” person. Han tar av sig mössan och där, inlindad i en extremt stor halsduk (det var lite svårt att tro sina ögon) kom han in på isen!!! Inte nog med det… det dyker upp ett kontrakt som han signar på plats. Det var minst sagt stort! Allra mest för att han har ett så stort Bajenhjärta. Att han väljer att komma tillbaka och hjälpa Bajen i superettan trots att han lätt hade fått en plats i allsvenskan. Med honom och ”Pålle” i täten känns det som vi kanske har en chans att kravla upp igen. Det bör förhoppningsvis resultera i ett bättre spel och lite glädje i klacken istället för att stå och få spottloskor i håret av alla som är så arga så saliven sprutar och som ilsket busvisslar så håret fladdrar (men då torkar ju iofs spottloskorna ). Jag läste i lördags om dårar som skämde ut sig inför en träningsmatch i Örebro och kände då att jag inte riktigt ser fram emot att stå i klacken och se dessa idioter förstöra för laget. Men den här Bajenkvällen ändrade min inställning. Det skall bli härligt att sjunga in grabbarna på Söderstadion i april!

Runas smygentré

Runa signar

Så var det lite hästar också.. och inte så lite heller! Lilla fina Exotic har nu sprungit sitt första riktiga lopp på Solvalla. Jag var klantig nog och missade säga till i tid att vi skulle dit och missade chansen att få vara med på listan som ger tillträde till stallområdet. Vi fick nöja oss med att stå vid banan och spana. Hon såg så lugn och fin ut, såg ut att tycka det var roligt faktiskt. Det trodde jag aldrig när jag träffade henne första gången. Hon var så skraj då, det tog tid innan hon vågade låta mig hålla i grimman och krama lite försiktigt. Jag tänkte då att hon kommer definitivt bli den sista att komma ut och tävla. Erato däremot som var så social och välvuxen trodde jag mest på men hon har inte sprungit kvallopp och hon står inte ens på Stora Alby (hos Stig H alltså). Hon växte kanske för snabbt,  växtproblem kallas det. Hoppas hon får flytta ihop med sina gamla kompisar snart. Lilla Exotic som är en dryg månad yngre än de andra blev det alltså som fick vara den första ut. Jag satsade en hundring på plats och vann hela tre spänn! Hon gick nämligen och vann!! Eller sprang och vann kanske man skall säga.. J 1:a pris är 40’ så nu har Tagg och jag vunnit 444 kr! Har insett att det här är en jäkligt dyr hobby, finns inte en chans att man får tillbaka allt man lagt/lägger ut.

Jag försökte inte ens plåta henne med min mobil (kameran hittade jag inte och den är knappt bättre än mobilen för den delen) utan förlitar mig på att någon annan delägare med ”bättre resurser” förhoppningsvis har ordnat med detta och jag kan återkomma med en ”lånad” bild senare.

Stella var med och jag trodde hon skulle tycka det var jättespännande och kul med alla intryck. Men nej.. hon såg ut som hon fått stryk mest hela tiden. Men så fick hon syn på en hund och inte vilken hund som helst – en Borzoi! Jääklar vad glad hon blev och det var besvarat. Märks hur de känner igen varandra på ngt sätt ändå vinthundarna. Tyvärr blev Stella så upphetsad att hon började skälla, så jag min elaking gick ut med henne.. till kylan som hon avskyr…

Vad triist... när kommer hästarna???

NU åker vi hem! Annars..... (evil eyes)

Jag tror hon är en ”husse-hund” också. När han gick iväg för att satsa lite pengar så var hon alldeles olycklig och drog i kopplet som bara den. Likadant är det om vi går ut samtidigt men har tar bilen för att åka och handla och jag går vidare med Stella. Hon går baklänges på bakbenen en bra bit och sedan är det ganska motsträvig hund på promenad, hon vill bara vända. Jag tror hon uppfattar mig som ledaren och Tagg som lekkamraten helt enkelt (hon lyder i alla fall mig bättre och Tagg leker nog med henne lite oftare än jag).

Just det! I lopp nr två, efter Exotic, såg vi att Necklace skulle vara med också! Vi är inte delägare i henne, men hon finns med i samma bolag. Vi stannade och jag slängde in 40 spänn vinnare på skoj. Döm om vår förvåning när även HON vann!! Värsta spurten! Jag kunde mycket nöjd hämta ut 168 spänn. Det var Erik Adielsson som körde dem båda, bra jobbat att vinna två lopp på raken!

Nu har jag och Tagg skickat iväg foton och skall få tillbaka något som heter ”hästägarkort” vilket ger oss gratis inträde och även tillträde till stallområdet. Kul!