Händelserik vecka…

Veckan fortsatte bra! På tisdagskvällen var vi på besök hos Karin och alla hundarna. Rosa gillar inte att Stella härjar och gjorde sitt bästa för att upplysa henne om det. Klorna klipptes, Stella hässjade och fällde så mkt hår att Karins mörka byxor blev beige! Såå skönt att klorna ser ut så man slipper skämmas igen. Nu skall det filas (som man alltid säger att man skall göra varenda kväll, men det blir liksom inte så). Filningen går faktiskt bättre förresten.

Lite bordsträning blev det också och det gick bra. Alla fick vara med och träna… Thyra gillar bordet så mkt att hon hoppar upp på det helt självmant. Bra att Stella ser det, man kan alltid hoppas att det har en positiv inverkan.

Hjäälp! Lönlöst sprattlande....

Thyra och jag hade pusskalas under tiden...

Ordningsvakten vackra Rosa kopplar av för en stund...

Fina mormor Hera ligger på sin divan..

Dags för bordsträning...

Thyra ville såklart vara med! Hoppar upp självmant...

... även mormor fick träning ("been there, done that" sa Hera)

Ursöta Lukas måste såklart också förevigas. Har aldrig sett en Whippet med så snälla ögon! Rosa är med och håller koll att alla sköter sig...

Sedan var det övertid onsd och torsd och träningen (stretchandet) blev lidande för att inte tala om promenaderna. Jag satt en liten stund på cykeln och gjorde lite pilatessprattel men annars var det inte mkt. Men märkte att höften faktiskt började bli något bättre! Kanske det varit lite väl mkt stretchande och onda promenader? Vem vet??

På fredagen hängde jag på låset kl tio på ticnets hemsida…. Prick tio kom jag in och kunde boka plåtar till Thåström i februari. Lova hade bett mig om det här eftersom hon då var på väg upp till Bergslagen och inte själv kunde göra det. Fyra plåtar bokade jag (till Lovas vän Angelica, Tagg och mig). Nöjd och belåten och lättad att de inte hunnit sälja slut. DÅ slår det mig att jag aldrig valde datum!!! Mkt riktigt, jag hade gått in på fel dag och bokat på söndagen men det var bara på måndagen som Lova hade möjlighet att gå!!! Försökte få tag på Lova och höra om hon verkligen inte kunde på söndagen men fick inte tag i henne så jag kunde inte göra annat än göra en ny bokning. Så det blev fyra plåtar även på måndagen… 1700kr x 2…. Jag hoppas jag kan sälja plåtarna, men tänker vänta tills konserten närmar sig, har jag tur så är det mer efterfråga efter dem då. Eller kanske jag har tur och hittar någon som vill köpa dem helt spontant utan att jag behöver anstränga mig. Jobbigt dock att nästa kreditfaktura blir på högre belopp än planerat (ännu en gång).

På tal om kreditkortet och felaktiga beställningar så gjorde jag en tabbe även igår! Har såå länge önskat att kunna få beställa ett par egendesignade Converse från USA. De skeppar dock inte internationellt så det har inte gått. Då nämnde en kollega att varför inte ge USA-kontorets (systerbolaget i Dayton) adress och sätta Attention till en av de vi har mkt kontakt med. Jag mailade den trevligaste av alla trevliga och hon sa att det absolut inte var några problem att ta emot dojjorna och ha dem i förvar tills min kollega kommer över och sedan knölar ner dem i sin packning och tar hem dem till Swedala. Hinner de inte komma till kollega nr ett är där så har en annan kollega (om än ngt motvilligt) lovat att ta hem dem (han åker senare). J Helt överlycklig gjorde jag genast en order (designat dem hade jag redan gjort)! Vidarebefordrade orderbekräftelsen till Shelly (som kollegan i Dayton heter) och fick tillbaka att hon undrade om jag beställt rätt storlek!? Jaaa, det står ju en stor åtta under mina dojjor så det måste väl vara det..?? Men då visar det att jag trodde det var UK storlek och inte US!!! En US 8:a är en UK 6:a. Alltså hade jag beställt och betalat ett par jättedojjor!!! Tackade Shelly och kastade mig på mailen till Converses kundservice och berättade om mitt stora misstag. Inget svar…… inget svar….. Men idag runt lunch (måste varit väldigt tidigt i USA) fick jag ett mail där jag fick veta att de inte kan ändra, men KANSKE cancellera ordern….Mailade tillbaka direkt att jag ville cancellera! Mitt svar skickades 12.07 och jag har fortfarande inte fått svar…. :´-(  (klockan är fyra, jaa, jag är på jobbet, men databasverifierar och när jag gör sökningar tar det väääldigt lång tid och då kan man fika, flytta bilen och/eller skriva lite emellanåt).

Ja fy fan vad klantig man är! Skickade efter den där duffeln jag ville ha från Ellos igår, men valde FAKTURA den här gången. Då kan man skicka tillbaka om den inte passar och bara skita i att pröjsa.

Men det var ju förra veckan jag skulle skriva om! På lördagen fick jag med mig Tagg och Stella till Ullevi. Lova var i bergslagen med hundarna i sitt vackra gamla hus hon köpt för att ha som sommarprojekt och lisa för själen.  Laddin var i hagen en bra bit ifrån de andra (åt ”rätt” håll) och kom med raska kliv till mig när jag gick in. Det gladde mig såklart! Sedan blev han skraj redan på väg till stallet.. Vi fick först se en fårskalle som hängde vid en vägg (ja, inte en korkad person, utan en riktig fårskalle med hår, ögon och allt kvar), både han och jag hoppade till! Lova hade slaktat lamm dagen innan och hon tyckte nog att det var ett ovanligt vackert huvud så det fick hänga synligt där. Laddin och jag var skeptiska…. Sedan när vi var framme vid stallet så visade det sig att ett gäng personer höll på att jobba vid hembygdsgården (som alltså är granne, ligger precis nära stallet) och körde traktor med skopa och flyttade skräp, lade över fladdrig presenning eller vad det nu var. Laddin höll på att hoppa ur skinnet!  Traktorskopor som släpper skramliga saker, presenning och stojiga människor var inte den bästa kombinationen för Laddin. Efter mkt om och men och snurrande av ögon gick Laddin med på att följa med in i stallet. Det var inte läge att försöka byta andedräkt eller sådant larv, utan bara att bli klar så smidigt som möjligt trots att han inte ville stå still.

Lääbbiga saker utanför!

Tillslut var vi klara iaf och jag undrade hur sjutton jag skulle kunna komma upp! Men jag ledde honom en bit ifrån hembygdsarbetarna och de ”bäande” fåren som dök upp mellan stall och fårhus (de här var alltså levande och ännu mer läbbiga tyckte Laddin eftersom han blev överraskad) och jag lyckades kravla mig upp. Tagg tyckte dock  jag såg spänstig ut! Han är snäll han….

Första biten var det härlig fart på honom, jättefin skritt. När vi kom in i skogen gick det väl mer långsamt och Stella och Tagg var ganska långt i förväg. Travade dock ikapp och förbi och vi travade så pass länge att jag blev andfådd iaf (men det behövs ju inte så många steg för det). Vi red en runda som resulterade i en återvändsgränd och sedan en liten stig genom skogen som Laddin hittade själv och så var vi tillbaka på ursprungsskogsvägen. Jag försökte få igång lite trav igen men det var väldigt svårt. Motvilligt travade han några steg i slow motion men mkt mer än så var det inte. Kom tillbaka ordentligt och det var lugnt vid hembygdsgården igen. Tagg skyfflade hästskit i sopsäckar medan jag fixade iordning Laddin och tog tillbaka honom till hagen. Gick lugnt till och alla tre såg tillfreds ut trots att det duggade och blåste en del. Jag hade svårt att bestämma mig om jag skulle sätta på täcken eller inte, men eftersom det var så pass varmt lät jag bli det.

ute på tur... jag ser ju i alla fall nöjd ut!

Hmm... skall inte fötterna peka framåt? Märks att man inte blivit synad av en ridlärare sedan 80-talet typ...

Några hjortar i skogen kanske? De är lite läbbiga tycker Laddin...

Väl hemma hann det bli lite "Stellabus" också

Ny boll eller gammal boll? That's the question tänker Bells

Sedan blev det bråttom hem!! Kl halv tre började sändningarna som skulle bevaka årets viktigaste matcher! Jönköping-Sundsvall och Ängelholm-Bajen…. Om Sundsvall eller Bajen skulle vinna var det klart att vi håller oss kvar i superettan. Oavgjort hade också funkat om inte målskillnaden blev för stor. Men vinst för Jönköping och torsk för oss skulle resultera i kval för att hålla sig kvar…  Det blev ett par hemska timmar med mkt nagelbitning. När det nästan är över så gör Jönköping mål på Sundsvall och all luft gick ur. Bajens match fick fem minuters förlängning men jag gav upp och gick på toa. Då hör jag Tagg vråla och det visar sig att Bojassen som aldrig satt en balja mig veterligen gjort mål i 95:e minuten!!! Tänk att man kan bli så euforiskt glad över att få bekräftat att spela i superettan… Hur kommer det då kännas om vi någon gång kommer upp i allsvenskan igen? Är så glad att jag fick uppleva ett SM-guld ändå. Det känns just nu iaf som det aldrig kommer hända igen.

Bojassen 111022

Bojassen o gänget

Den här veckan skall Electra springa på Solvalla på onsdag, Exotic i Örebro på fredag! På torsdag blir det reunion med oss som för ett år sedan jobbade med det stora Eniro DK projektet som lades ned och resulterade i att 15 pers slutade hos oss….. I helgen kommer min kära bror och Emma och de skall låna vår lägenhet. Vi är sådana tråkmånsar så vi drar väl till stugan i vanlig ordning och min tanke är i alla fall att jag skall försöka mig på en ny tur med Laddin på lördag. Hoppas verkligen min höft blir bättre! Så svårt att sova och att promenera vilket är det värsta. Imorgon har jag tid hos en annan naprapat. Det är ett ställe i Sumpan där jag varit förut då jag hade en ond handled och de är verkligen jättebra! Men jag skall inte ha för stora förväntningar, tänkte bara gå dit innan jag tvingas uppsöka en ”vanlig” läkare….

Höstdepp? Näää…

Bajen vann igår…. Det var helt fantastiskt! Förutom då Simon blev utvisad och Jönköping fick en straff var det bra stämning och underbart! En sådan kväll man inte tvekar över om att fortsätta köpa säsongsplåtar i klacken. Nu finns det en chans att slippa kval, det blir sjukt nervöst på lördag och då är man i stugan och hur mycket man än vrålar lär det inte höras till Ängelholm tyvärr. Men givetvis kommer nr 12 höras bäst ändå!

I morse tittade jag på de möbler vi har i hallen och insåg att de alla är unika eftersom Tagg gjort dem så vi fått det precis så det passar vår lilla hall. Jag såg också min urgamla slitna skinnkappa och insåg att det inte är så dumt att inte slänga kläder, den kan lätt gå som vintage (eller iaf second hand, märket är kanske inte bra nog för att få vara vintage, men det är iaf en Hollies).

Tänkte också på att jag hittat en fin duffel på Ellos av märket Esprit som jag gillar, nu är det bara att vänta på ett bra erbjudande som de skickar ut typ två ggr i veckan. Måste ju köpa den eftersom jackan jag i vanliga fall använder innan det blir svinkallt och den sköna röda jackan kommer fram, nu har blivit hästjacka! Behöver också en riktigt varm ridjacka och har hittat en som heter Jackson och den finns på ngt ställe i Haninge flera hundra billigare än på andra ställen! Så det kommer att bli några nya kläder ändå.

När Stella och jag sedan var ute så var hon så jätteglad och jag tänkte att hon är ju i alla fall inte helt sönderdeppad trots att hon inte har ngn hundkompis. Vi gör så gott vi kan genom att kräla runt på golvet, kasta leksaker och jaga henne. På nätterna saknar hon verkligen inte någon närkontakt heller utan ligger sked med oss lika bra som hon hade gjort med en hundpolare (tror jag). Ikväll skall hon dessutom få träffa alla Karins Whippar och få vara helt överlycklig en stund men hon brukar ändå vara ganska nöjd över att följa med oss hem sedan ändå..

Efter promenaden gick jag ut och bara ett par steg från porten stod Toyan på vår egen p-plats och jag tänkte på hur jäkla skönt det är att ha en egen p-plats så bara en av oss måste ragga plats på gatan och också hur skönt det är att inte behöva hålla någon tid som man måste då man åker kommunalt (man kan förlora hela tio minuter om man har otur med tågen!). För att inte tala om att man har flextid! Stackars jävlar som inte har det! Trots ett par helt stillastående partier på Essingen tog det bara 18 minuter till jobbet, det är faktiskt inte så många som har så smidig väg till jobbet när man tänker efter. Jobbet förresten… tänk vad skönt att vara fastanställd och ha en lön som jag verkligen kan vara nöjd med. Bra kollegor, jättefräscht, helt nybyggt kontor med ICA Maxi ett par våningar nedanför, samma plan som Toyan står på. Gillar verkligen ICA Maxi! De har ju typ allt…

Hmm, vad var det mer jag beklagade mig över?? Att Laddin inte tycker om mig.. Tjaa, han hade väl inte en så bra dag. Det blåste så han var lite orolig, han hade de två stenarna i hovarna som säkert gjorde ont. Han hade absolut inget emot att komma fram till mig och hänga med mig till stallet och han gnuggade sitt huvud mot min rygg vid flera tillfällen vilket känns lite som att ”vi är polare”. Kanske inte så konstigt att han vill stå och bli blåst i näsan (av en som luktar kaffe dessutom), särskilt inte när polarna gnäggar i hagen!

Höften gör ont såklart. Men jag tycker den är liite bättre trots att jag inte stretchade något igår, ingen promenad heller men man får faktiskt lite motion på matcherna. Håller halsduken över huvudet länge nog för att få mjölksyra i armarna och så hoppar man såklart på läktaren. I alla fall igår var det många ramsor som kräver att man hoppar! J Kanske inte skall stretcha, slita och dra i benet så mkt, kanske behöver vila.. Vad bra, för idag skall vi ju till Karin så då blir det väl inget heller! När vi kommer hem måste jag nog spela lite Sims istället…

Men på tal om Karin så bor hon i Enebyberg och alltså i Noah-land. När det gäller honom och andra djur som mår dåligt eller t o m dör, finns ingen förändring i sinnesstämningen såklart…

Mörkret är förstås inte heller något som muntrar upp. Men det märkliga är att när jag i söndags skrev det deppiga inlägget var det fantastiskt vackert ute med sol och gnistrande färger. Men imorse när jag märkte att jag mådde så mkt bättre var det grått och trist och blåste isvindar. Det måste bero på Bajen! Vid sådana här tillfällen blir man påmind om hur viktigt det är att aldrig svika sitt lag, ibland får man belöning i stora mått…

Höstdepp redan?

Jaaa det verkar så. Nu jäklar skall det gnällas rejält! Inte så underhållande men återigen så är det här en dagbok och jag tycker det är bra att kunna gå tillbaka och läsa även om sådant som gjorde att man mådde dåligt vid just det tillfället. Så en liten orgie i självömkan och i-landsproblem alltså…

Förra helgen kom jag till Ullevi med höften väldigt ond. Tack och lov är det höger och inte vänster för då hade jag absolut inte kommit upp i sadeln inte ens om jag ställde mig på pallen. Så vi kom iväg i alla fall. Lovas sambo som inte ridit på ca ett år hängde med också så vi var alla tre hästarna. Det blev en sådan där halsbrytande tur igen. Skogar med avverkade grenar, leriga diken, slalom mellan tätt stående träd med el utan nedhängande grenar med risk för spindlar i nacken och barr i ögonen. Givetvis blev det också flera tokiga galopper över stock och sten. Typiskt Lova att dra med honom på en sådan krävande runda… gissar att hon mobbade honom för träningsvärken han måste ha fått sedan.

Hur som helst var jag jätteglad och nöjd efter rundan! Glad att jag klarat av det, att jag fått motion och framförallt att min höft var så mycket bättre! Uppe i sadeln gör den inte alls ont och när vi var klara gick man som Zeb Macahan i vanlig ordning, men haltandet berodde inte på höften. Körde hem väldigt nöjd, gjorde mina pilates- och stretchövningar och avslutade kvällen med en underbar köttgryta med kantareller och en massa annat gott i + ett väldigt smarrigt rödvin… mums… Söndagen var vi ute på en långpromenad på nästan 1,5 timmar.

kantarellerna i smör innan de landar i grytan...mums...

Jag var väldigt nöjd över att för en gångs skull inte ha något inplanerat kommande vecka. Här skulle det promeneras, stretchas och ”pilatas” varje dag! Jag gjorde det också, men i takt med att träningsvärken gav med sig blev höften sämre igen….Det går inte att ligga på höger sida när man skall sova och jag som inte kan sova på varken rygg eller mage måste då alltså ligga på vänstersidan hela natten och det funkar såklart inget vidare. På jobbet linkar man fram som ngn jäkla Leif GW Persson och värst är att promenaderna blir inte alls så raska och långa som de borde…

Igår skulle jag i alla fall iväg och rida och då skulle det nog bli bra hoppades jag. Linkade iväg och fick med mig Laddin från hagen vilket gick bättre än väntat och efter mycket möda med rykt, sadling etc kom jag iväg. Höften blev smärtfri och jag koncentrerade mig på att sitta rakt och röra mig bra. Men Laddin ville ju knappt gå… Han gav ett piggt och vaket intryck, men skritten var slow motion. Jag drev på så mkt att jag nästan fick kramp i rumpan och skänklarna var i stil med att man red en envis fjording. Men han brydde sig inte. Rundan gick i hans tempo (alltså – jag kan inte rida, jag bara åker med). Rundan var ändå härlig såklart. Vackert väder, vackra färger och så Hammersta med alla fantastiska hus och omgivningar. Jag hade tänkt rida nästan samma väg som vi gjorde helgen förut, men med en genväg (samma väg skulle nog tagit över två timmar i den takt vi hade jämfört med sist), dock stod en bil ivägen när vi var nästan framme vid skogen och det var en massa skrikande ungar som Laddin verkade tveksam över (han skyggar betydligt mkt mer när vi rider ensamma). Jag valde att vända och istället ta av på en annan liten fin väg jag sett precis innan. Den ledde upp till ett hus tyvärr men det fanns en stig in i skogen som vi provade. Det gick bra, Laddin verkade trivas och skritten var rask och fin. Sedan kom vi fram på en lite större skogsväg och det blev lätt att hitta hem. Men inte ens på hemvägen blev det någon större fart på honom. Lyckades trava en del och så en väldigt kort sträcka galopp.

Så när vi var tillbaka efter en dryg timme var vi inte ens svettiga. Jag hittade dock en stor sten i vänster framhov och en nästan lika stor i vänster bak vilket kan förklara att det inte ens på hemvägen gick så mkt snabbare. Det blev inte heller den där mysiga stämningen det brukar bli efter en ridtur. Jag minns hur mysigt jag och Rodesia brukade ha, t ex när vi stod och bytte andedräkt i flera minuter. Fick känslan av att Laddin helt enkelt inte gillar mig något vidare. Tillbaka till hagen kände jag att höften inte var så mkt bättre den här gången. Körde hem ganska deppig och inte blev det bättre av att när jag var inne och handlade kvällsmaten så var det inte tal om något härligt grytkött den här gången utan det fick bli blodpudding, bacon och lingon till middag.. med mjölk.. Har nog aldrig hänt förut, men vår ekonomi känns som den bara blir sämre och sämre så vi måste börja ta tag i det så gott det går.

Jag vet egentligen inte varför pengarna tryter (mest för Tagg som även har studielån att dras med, men om han inte kan betala för mina utlägg vid månadsslutet drabbas ju jag också). Handlar nästan aldrig kläder, åker inte på semester, möbler och inredning är ett skämt. Har inte ens smartphones (fick skämmas när jag var på konsert senast, ville inte slänga upp min gamla Walkman bland folk så det blev i princip inget plåtat) Visst, det är väl hästarna (dock bara för min del, har låtit Tagg slippa vara med på travhästarna, i alla fall tillfälligt) och bilarna som kostar + att vi både har huset och lägenheten. Men det är ändå ”bara” två mille i lån och jag känner dem som har betydligt mkt mer än så. Mycket pengar läggs på Hammarby också. Medlemskap i Bajen Fans, handbollen, fotbollen, bandyn och hockeyn. Så säsongsplåtarna och de gånger man ger bidrag utöver det då det krisar som mest någonstans, ibland shoppande i supporterbutiken också förstås.

Vad är då glädjen med Bajen just nu kan man börja undra… Det är torsk överallt! Inte ens hockeyn går bra nu. Förra året totalt obesegrade men i år bara en vinst hittills. Lyckades dock vinna en handbollsmatch nu tack och lov men det blir ingen lätt säsong med hela laget utbytt till småpojkar… Imorgon är det säsongens sista hemmamatch och jag bara bävar… vet inte var jag skall våga stå någonstans. Folk är så förbannat arga hela tiden! Skriker att de (spelarna) är så jävla dåliga och inte kämpar osv osv och jag vill inte höra den skiten! Men jag vill vara en äkta supporter och då sviker man inte. Dåliga publiksiffror skall jag inte vara med och bidra till och det är i alla fall några mer som sjunger så gott det går och försöker överrösta svordomarna. Värst är ju att man nu inte heller står säkert längst ner. Nu vekar det som de som är mest arga skall stå där för att vara så nära spelarna de bara kan och hoppa upp på räcket med sina knutna nävar och hårda ord. Då hamnar man liksom i kläm… står man lite högre upp känns det inte säkert för då finns inget som tar emot en då man blir omkullknuffad (för de där ”arga” står utspridda lite här och där i klacken och inte endast där nere). Om Bajen mot förmodan någon gång skulle göra ett mål blir man också omkullknuffad och får öl över sig, men då kan det väl vara mer värt det förstås. Det lutar ju starkt åt att det blir kval för Bajen och hur i allsindar skall man palla den/de matcherna?? Om det blir mot Väsby lär det dessutom vara en hel del pestråttor av värsta sort som tycker att de skall stötta sitt ”farmarlag” eller vad de nu kallar det. Stor risk för en massa skandaler och det är värst av allt.

Jaha, så är det en massa annat allmänt deppigt också… snart ändrar de till vintertid och jag är så förbannad över detta dumma påfund! Det är ju redan så vidrigt att det blir mörkt så tidigt. På fredagarna måste man sluta före halv fyra för att ha en chans att hinna ner till stugan innan det blir för mörkt för en promenad. Nu vet man att om ett par veckor kommer det vara helt kört. Självmordsstatistiken borde få en jäkla topp den helgen.

Så har vi det här med Noah… lille, lille kraken vad han skall frysa nu. Jag brukar tänka på Laddin på nätterna då det är så kallt, men så tänker jag också på den lilla skakade, magra kroppen med så tunn päls.. Jag hoppas att även en Whippet kan få någon slags vinterpäls. Jag lider så fruktansvärt med Gunilla att hennes mardröm aldrig kan få ett slut. Det här är så jobbigt att man kan börja lipa precis när som helst när man tänker på det, även på jobbet precis innan ett möte… Att också läsa folks inlägg på FB om att de har djur som blir sjuka och i värsta fall går och dör gör inte saken bättre… för att inte tala om inlägg från sådana där organisationer som försöker rädda alla stackars djur så gott det går. Det är bara att tejpa dit en näsduk på näsan så den kan hänga där permanent och vara beredd på en tår- och snorattack. Kanske skall sluta gå in på Fejjan helt för jag tycker det är mest elände även där.

Travtjejerna då… jaa, det gick ju helt åt skogen den där Solvallahelgen i alla fall. De vet fortfarande inte varför Electra inte gjorde lika bra ifrån sig som vi blivit bortskämda med, tänk om hon är sjuk! Exotic var såklart ringrostig helt enkelt. I fredags sprang Exotic igen och blev trea, det skall man inte klaga över och jag vann 15 kronor. Men charmiga Erato är det värre med… Stig H har bestämt att han inte vill gå vidare med henne. Hon kommer inte att bli någon bra travhäst… Nu pågår en omröstning bland oss delägare om hennes framtid och antingen behåller vi henne och tar föl på henne eller lämnas hon tillbaka till Stockholm Farm och vi ”slipper” betala för henne mer. Jag hoppas såklart att hon får vara kvar och vi får följa henne som mamma men är rädd att hon kommer bli kvar nere i Malmö och hur skall man då komma iväg och träffa henne när man inte ens åker upp till Stig H och hälsar på de andra?? Jag hoppas också att hon fortsätter bli riden. Vem vet hur livet ser ut om 15-20 år då hon inte lär duga som fölmärr något mer, kanske man bor så man kan ha häst? Men nä.. det är väl knappast troligt.. tveksamt om man ens lever så länge….

Dags att fika, vräka i sig ett par muffins och bygga på fläsklagret. Undrar hur jäkla smällfet jag kommer att bli om jag inte kan bli bra i höften och kunna promenera som vanligt!? Tagg har nu också kommit in efter att ha vänt ner ett par säckar ny jord i potatislandet för att nu kunna lägga över presenningen inför vintern. Det jobbet hade ju jag velat göra! Det är jobbigt men kul och så bra det hade känts att åka hem till soffgropen och ostbågepåsen efter ett sådant svettigt pass.

Bilder ja… när man inte har råd att köpa en bra kamera eller ens en sådan där smart telefon får man nöja sig med det lilla som vanligt.. Försökte fånga den stackars ledsna Stella som har fått busa en del i helgen i alla fall, men hennes rastlösa ögon bara säger – Ge mig en kompis! :´-(  Avslutningsvis – fy vad jag saknar Ayla fortfarande…

Hästhelg…

Jättefint väder på fredagen när man satt på jobbet. Nä, vi grillar väl ikväll igen bestämde Tagg och jag.. Trots en halvtimmes komp så kom jag iväg väl sent från jobbet och sedan fick vi sitta i köer på vägen ner. Så när vi var framme var solen bakom granarna och det blev snabbt kallt. Så det blev grillning men käkande vid brasan. Lite märkligt kombo.

Upp tidigt (ca 08.45) och käkade frulle och sedan var man sänkt och låg och vilade på soffan innan det var dags att dra på sig ridbrallorna och lämna en olycklig Stella med en eldande husse (han gillar brasor både inne och ute… J). Jag var på Ullevi för tidigt för att Lova kunde vara med, hon hade jobbat natt och sov fortfarande. Jag hade tur ändå och fick hjälp att ta ut Laddin av Peter som har gården där de går på bete nu. Hade väl inte varit så krångligt ändå, men det gick extra smidigt med hjälp. Laddin var lite ovillig att lämna sina polare och ville inte ens in i stallet. Men så småningom var vi klara för avfärd och Laddin stod snällt när jag kravlade mig upp i sadeln. Tack och lov att det är högra höften jag har ont i! Det blev en jättefin tur. Det är så fantastiskt vackert! Jag travade en del, dels på en åker precis i början och sedan på de vägar som inte var så mkt grus på (skogsvägar med nedhängande grenar så jag tror jag fick en spindel i nacken), främst på hemväg då han är mindre öm i hovarna av ngn underlig anledning . Men så gjorde jag en ganska korkad sak. Tyckte att en fin galopp över åkern precis innan vi var hemma vore en mysig avslutning. Laddin blev såklart överlycklig över att få förkorta plågan att vara ifrån sina polare och drog iväg som en galning! Jag slet så mycket jag orkade i tyglarna men han struntade fullständigt i det. Jag var inte så väldigt skraj förrän vägen närmade sig och han inte saktade in något då heller. Men han förstod väl att det var ”sten-under-fötterna” på gång så han tvärnitade tillslut men jag klarade att hålla mig kvar även då. Resten gick jättebra och jag var väldigt glad och nöjd när jag körde hem från Ullevi. Mitt mål var att vara hemma senast två. Kom iväg hemifrån ca 11.15 och var tillbaka 14.05 så under tre timmar. Bra att veta att det är möjligt ändå. Ridturen var på ca trekvart som jag tycker är lagom.

Jerker, Rut och så Laddin längst bak såklart! Vacker hage har de....

Nöjd och glad pensionär, lite rund om magen...

Så var vi på väg, fullt fokus framåt trots polarna kvar i hagen, kul!

Synd att man plåtar med mobilen..här är det så vackert! Laddin spanar på ett flygplan som låg i sjön och varvade motorn. En ovanlig syn även för en 20-åring...

En promenad med yrvädret så hon fick springa ordentligt. Nere vid sjön har de tippat av ett lass sand, så den branten hon brukar kasta sig upp för är nu ännu brantare och högre. Perfekt!

...men det kan faktiskt vara vackert uppe i Molstaberg också när sjön är spegelblank. Här funkade mobilen lite bättre som tur var...

T om uppe vid huset har vi en del fina träd. Men inga ekar eller lönnar tyvärr...

här har hon tagit den lättare vägen istället för branta sanden som hon brukar.

Ibland stannar hon upp någon liten stund. Ekorre i trädet kanske?

här funkar alltid inkallningen så jäkla bra (såvida det nu inte dyker upp ngn människa eller djur)

Sedan var det hög tid att åka upp till stan. Det blev stressigt men vi hann i alla fall i god tid till Exotic skulle springa. Var rädd det inte skulle finnas parkeringsplatser, men eftersom hon sprang i sista loppet hade många redan lämnat Valla som tur var, det var gratis inträde dessutom, vi fick inte flasha med våra hästägarkort. Vi hade kunnat ha med Stella faktiskt, ångrade oss.. Det var jättekul att få se Exotic på banan igen, hon verkade vara taggad och såg inte skraj ut. Men loppet blev ingen höjdare. Hon hade inget bra spår och höll sig i mitten mest hela tiden. Slutade som sjua. Så inte en spänn vann hon och jag miste 200… Men hon tycks ha klarat sig utan skador och blivit en erfarenhet rikare och det är såklart huvudsaken. Hoppas hon är redo för ny start snart, det är verkligen spännande!

Så var det söndag och efter en mäktig bacon-frulle slappade vi med en skitdålig film. ”Red Riding Hood” tror jag den hette. Sjukt amerikansk med ursnygga människor som alla såg ut att vara jämngamla trots det skulle föreställa tre generationer. Romantiskt dravel och så en skrattretande varulv som röjde och tog ihjäl lite folk utom förstås självaste rödluvan. Såg ut som medeltid, men ändå var det ”modern” dans till någon dålig låt som lät väldigt 2000-tal. Fy så förutsägbart!

Nåja, det var ju en onödig parentes. Efter mycket pust och stön släpade vi oss iväg till Valla igen. Hade tänkt åka kommunalt så man kunde sitta med en öl när loppet gick. Fanns ju en liten chans till champagne också OM hon skulle göra det (nästan) omöjliga. Mina förhoppningar hade grusats rejält då man kollat tv under dagen och ingen nämnt hennes namn ens. De som spekulerade snackade bara om tre andra ston och när jag kollade min Harry-rad så ser jag att i det loppet har jag sex hästar och hon är inte en av dem! Att åka kommunalt dit var ju ett äventyr. Tvärbanan till Alvik är ju en seg resa som jag dessvärre brukar få stå ut med då jag åker kommunalt till jobbet (i alla fall nu när blå linje inte går mellan centralen och stadshagen). Sedan fick vi vänta tio minuter på en buss som skulle gå mot Spånga. Den körde värsta kringelikrokvägarna bland industriområden och allt möjligt. Tillslut var vi framme vid rätt hållplats och insåg att det var en bra bit att gå också. Blev lite småstressade, men vi hann ändå och hittade bra platser precis vid banan. Öl, nötter och hög puls…… Min kollega från Kalmar satt vid samma bord utan att jag märkte det! Jag sms:ade var vi satt och fick en knackning på axeln och repliken; Där sitter vi också! Snacka om att ha skygglappar på sig när man missar en sådan grej…

Så var det dags….. hon sprang ju in först eftersom hon hade spår ett. Såg jättefin ut och Erik var sammanbiten. Mkt applåder! Så var loppet igång och hon tog förstås ledningen också. Men tror det var efter ett varv ungefär som hästen utanför henne sprang om och då var hon instängd. Sedan susade hästar förbi på utsidan och hon slutade på en 8:e plats! Så inte en spänn där heller utan tvärtom så brände jag de 400 jag satt på henne. L Men tror hon sprang på personlig rekordtid! Verkar också ha klarat sig utan skador så vi får inte sura över det. Bara att hon kvalade sig dit över huvud taget är en stor bedrift.. Det var kul också att den häst som vann tillhörde ett litet stall och folket runt henne var överlyckliga! Mäktiga snygga skimlar från Beridna högvakten var där och galopperade ihop med vinnaren och en snygg fux körde ägare/tränare etc i en vacker vagn iväg ut från banan. Så var det till att knata tillbaka till busshållplatsen och åka runt tillbaka till Alvik där det tack och lov stod en tvärbana som avgick direkt. Resten av dagen bestod av pizza, tv, Sims och ostbågar till en brittisk kriminalhistoria. Vilken skillnad det är på brittiska och amerikanska serier/filmer! Bra plåster på förlorarsåren. Tack och lov att beloppet jag spelade bort ändå inte var högre än de jag vunnit tidigare!

På tal om förlorarsår så blir de väl djupare ikväll då det är dags för en ångestmatch på Söderstadion igen..