Jaaa det verkar så. Nu jäklar skall det gnällas rejält! Inte så underhållande men återigen så är det här en dagbok och jag tycker det är bra att kunna gå tillbaka och läsa även om sådant som gjorde att man mådde dåligt vid just det tillfället. Så en liten orgie i självömkan och i-landsproblem alltså…
Förra helgen kom jag till Ullevi med höften väldigt ond. Tack och lov är det höger och inte vänster för då hade jag absolut inte kommit upp i sadeln inte ens om jag ställde mig på pallen. Så vi kom iväg i alla fall. Lovas sambo som inte ridit på ca ett år hängde med också så vi var alla tre hästarna. Det blev en sådan där halsbrytande tur igen. Skogar med avverkade grenar, leriga diken, slalom mellan tätt stående träd med el utan nedhängande grenar med risk för spindlar i nacken och barr i ögonen. Givetvis blev det också flera tokiga galopper över stock och sten. Typiskt Lova att dra med honom på en sådan krävande runda… gissar att hon mobbade honom för träningsvärken han måste ha fått sedan. 
Hur som helst var jag jätteglad och nöjd efter rundan! Glad att jag klarat av det, att jag fått motion och framförallt att min höft var så mycket bättre! Uppe i sadeln gör den inte alls ont och när vi var klara gick man som Zeb Macahan i vanlig ordning, men haltandet berodde inte på höften. Körde hem väldigt nöjd, gjorde mina pilates- och stretchövningar och avslutade kvällen med en underbar köttgryta med kantareller och en massa annat gott i + ett väldigt smarrigt rödvin… mums… Söndagen var vi ute på en långpromenad på nästan 1,5 timmar.
kantarellerna i smör innan de landar i grytan...mums...
Jag var väldigt nöjd över att för en gångs skull inte ha något inplanerat kommande vecka. Här skulle det promeneras, stretchas och ”pilatas” varje dag! Jag gjorde det också, men i takt med att träningsvärken gav med sig blev höften sämre igen….Det går inte att ligga på höger sida när man skall sova och jag som inte kan sova på varken rygg eller mage måste då alltså ligga på vänstersidan hela natten och det funkar såklart inget vidare. På jobbet linkar man fram som ngn jäkla Leif GW Persson och värst är att promenaderna blir inte alls så raska och långa som de borde…
Igår skulle jag i alla fall iväg och rida och då skulle det nog bli bra hoppades jag. Linkade iväg och fick med mig Laddin från hagen vilket gick bättre än väntat och efter mycket möda med rykt, sadling etc kom jag iväg. Höften blev smärtfri och jag koncentrerade mig på att sitta rakt och röra mig bra. Men Laddin ville ju knappt gå… Han gav ett piggt och vaket intryck, men skritten var slow motion. Jag drev på så mkt att jag nästan fick kramp i rumpan och skänklarna var i stil med att man red en envis fjording. Men han brydde sig inte. Rundan gick i hans tempo (alltså – jag kan inte rida, jag bara åker med). Rundan var ändå härlig såklart. Vackert väder, vackra färger och så Hammersta med alla fantastiska hus och omgivningar. Jag hade tänkt rida nästan samma väg som vi gjorde helgen förut, men med en genväg (samma väg skulle nog tagit över två timmar i den takt vi hade jämfört med sist), dock stod en bil ivägen när vi var nästan framme vid skogen och det var en massa skrikande ungar som Laddin verkade tveksam över (han skyggar betydligt mkt mer när vi rider ensamma). Jag valde att vända och istället ta av på en annan liten fin väg jag sett precis innan. Den ledde upp till ett hus tyvärr men det fanns en stig in i skogen som vi provade. Det gick bra, Laddin verkade trivas och skritten var rask och fin. Sedan kom vi fram på en lite större skogsväg och det blev lätt att hitta hem. Men inte ens på hemvägen blev det någon större fart på honom. Lyckades trava en del och så en väldigt kort sträcka galopp.
Så när vi var tillbaka efter en dryg timme var vi inte ens svettiga. Jag hittade dock en stor sten i vänster framhov och en nästan lika stor i vänster bak vilket kan förklara att det inte ens på hemvägen gick så mkt snabbare. Det blev inte heller den där mysiga stämningen det brukar bli efter en ridtur. Jag minns hur mysigt jag och Rodesia brukade ha, t ex när vi stod och bytte andedräkt i flera minuter. Fick känslan av att Laddin helt enkelt inte gillar mig något vidare. Tillbaka till hagen kände jag att höften inte var så mkt bättre den här gången. Körde hem ganska deppig och inte blev det bättre av att när jag var inne och handlade kvällsmaten så var det inte tal om något härligt grytkött den här gången utan det fick bli blodpudding, bacon och lingon till middag.. med mjölk.. Har nog aldrig hänt förut, men vår ekonomi känns som den bara blir sämre och sämre så vi måste börja ta tag i det så gott det går.
Jag vet egentligen inte varför pengarna tryter (mest för Tagg som även har studielån att dras med, men om han inte kan betala för mina utlägg vid månadsslutet drabbas ju jag också). Handlar nästan aldrig kläder, åker inte på semester, möbler och inredning är ett skämt. Har inte ens smartphones (fick skämmas när jag var på konsert senast, ville inte slänga upp min gamla Walkman bland folk så det blev i princip inget plåtat) Visst, det är väl hästarna (dock bara för min del, har låtit Tagg slippa vara med på travhästarna, i alla fall tillfälligt) och bilarna som kostar + att vi både har huset och lägenheten. Men det är ändå ”bara” två mille i lån och jag känner dem som har betydligt mkt mer än så. Mycket pengar läggs på Hammarby också. Medlemskap i Bajen Fans, handbollen, fotbollen, bandyn och hockeyn. Så säsongsplåtarna och de gånger man ger bidrag utöver det då det krisar som mest någonstans, ibland shoppande i supporterbutiken också förstås.
Vad är då glädjen med Bajen just nu kan man börja undra… Det är torsk överallt! Inte ens hockeyn går bra nu. Förra året totalt obesegrade men i år bara en vinst hittills. Lyckades dock vinna en handbollsmatch nu tack och lov men det blir ingen lätt säsong med hela laget utbytt till småpojkar… Imorgon är det säsongens sista hemmamatch och jag bara bävar… vet inte var jag skall våga stå någonstans. Folk är så förbannat arga hela tiden! Skriker att de (spelarna) är så jävla dåliga och inte kämpar osv osv och jag vill inte höra den skiten! Men jag vill vara en äkta supporter och då sviker man inte. Dåliga publiksiffror skall jag inte vara med och bidra till och det är i alla fall några mer som sjunger så gott det går och försöker överrösta svordomarna. Värst är ju att man nu inte heller står säkert längst ner. Nu vekar det som de som är mest arga skall stå där för att vara så nära spelarna de bara kan och hoppa upp på räcket med sina knutna nävar och hårda ord. Då hamnar man liksom i kläm… står man lite högre upp känns det inte säkert för då finns inget som tar emot en då man blir omkullknuffad (för de där ”arga” står utspridda lite här och där i klacken och inte endast där nere). Om Bajen mot förmodan någon gång skulle göra ett mål blir man också omkullknuffad och får öl över sig, men då kan det väl vara mer värt det förstås. Det lutar ju starkt åt att det blir kval för Bajen och hur i allsindar skall man palla den/de matcherna?? Om det blir mot Väsby lär det dessutom vara en hel del pestråttor av värsta sort som tycker att de skall stötta sitt ”farmarlag” eller vad de nu kallar det. Stor risk för en massa skandaler och det är värst av allt.
Jaha, så är det en massa annat allmänt deppigt också… snart ändrar de till vintertid och jag är så förbannad över detta dumma påfund! Det är ju redan så vidrigt att det blir mörkt så tidigt. På fredagarna måste man sluta före halv fyra för att ha en chans att hinna ner till stugan innan det blir för mörkt för en promenad. Nu vet man att om ett par veckor kommer det vara helt kört. Självmordsstatistiken borde få en jäkla topp den helgen.
Så har vi det här med Noah… lille, lille kraken vad han skall frysa nu. Jag brukar tänka på Laddin på nätterna då det är så kallt, men så tänker jag också på den lilla skakade, magra kroppen med så tunn päls.. Jag hoppas att även en Whippet kan få någon slags vinterpäls. Jag lider så fruktansvärt med Gunilla att hennes mardröm aldrig kan få ett slut. Det här är så jobbigt att man kan börja lipa precis när som helst när man tänker på det, även på jobbet precis innan ett möte… Att också läsa folks inlägg på FB om att de har djur som blir sjuka och i värsta fall går och dör gör inte saken bättre… för att inte tala om inlägg från sådana där organisationer som försöker rädda alla stackars djur så gott det går. Det är bara att tejpa dit en näsduk på näsan så den kan hänga där permanent och vara beredd på en tår- och snorattack. Kanske skall sluta gå in på Fejjan helt för jag tycker det är mest elände även där.
Travtjejerna då… jaa, det gick ju helt åt skogen den där Solvallahelgen i alla fall. De vet fortfarande inte varför Electra inte gjorde lika bra ifrån sig som vi blivit bortskämda med, tänk om hon är sjuk! Exotic var såklart ringrostig helt enkelt. I fredags sprang Exotic igen och blev trea, det skall man inte klaga över och jag vann 15 kronor. Men charmiga Erato är det värre med… Stig H har bestämt att han inte vill gå vidare med henne. Hon kommer inte att bli någon bra travhäst… Nu pågår en omröstning bland oss delägare om hennes framtid och antingen behåller vi henne och tar föl på henne eller lämnas hon tillbaka till Stockholm Farm och vi ”slipper” betala för henne mer. Jag hoppas såklart att hon får vara kvar och vi får följa henne som mamma men är rädd att hon kommer bli kvar nere i Malmö och hur skall man då komma iväg och träffa henne när man inte ens åker upp till Stig H och hälsar på de andra?? Jag hoppas också att hon fortsätter bli riden. Vem vet hur livet ser ut om 15-20 år då hon inte lär duga som fölmärr något mer, kanske man bor så man kan ha häst? Men nä.. det är väl knappast troligt.. tveksamt om man ens lever så länge….
Dags att fika, vräka i sig ett par muffins och bygga på fläsklagret. Undrar hur jäkla smällfet jag kommer att bli om jag inte kan bli bra i höften och kunna promenera som vanligt!? Tagg har nu också kommit in efter att ha vänt ner ett par säckar ny jord i potatislandet för att nu kunna lägga över presenningen inför vintern. Det jobbet hade ju jag velat göra! Det är jobbigt men kul och så bra det hade känts att åka hem till soffgropen och ostbågepåsen efter ett sådant svettigt pass.
Bilder ja… när man inte har råd att köpa en bra kamera eller ens en sådan där smart telefon får man nöja sig med det lilla som vanligt.. Försökte fånga den stackars ledsna Stella som har fått busa en del i helgen i alla fall, men hennes rastlösa ögon bara säger – Ge mig en kompis! :´-( Avslutningsvis – fy vad jag saknar Ayla fortfarande…
